Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Halmstad en av vågmästarna för ÖSK

Halmstad var ÖSK:s vägskäl denna valsöndag: Fortsatt Europaplats eller halka bakåt. Två timmar senare var läget oförändrat ovisst.
I dag vaknar Örebro upp till insikten att det väntar en ny vågmästare i varje återstående omgång av årets allsvenska.

Annons

Efter sol kommer regn. En passande beskrivning på min ensamma färd genom ett grått Småland och en Springsteen-bootleg i cd-spelaren som enda sällskap. Låttitlar som ”Who´ll stop the rain” och ”Prove it all night” var kanske överdrivet symboliskt. Men efter Djurgårdens överkörning i andra halvlek på Stadion kändes det lite som ett kritiskt val för ÖSK på Örjans vall.

Lagom till avspark bröt solen fram och det blåa hemmalaget tog tag i taktpinnen. En kvart in i halvleken gick Sixten Boström ut till sidlinjen och skrek ”Kom in i matchen nu” så det ekade över hela Halland.

Och hans spelare lydde order. ÖSK tog över och Halmstad fick sedan mest inrikta sig på kontringar. Det till synes defensiva valet av Per Johansson i startelvan gav utdelning. 1-0 var dessutom ett riktigt klassmål. Och det föll i exakt samma minut som ledningsmålet på Stadion.

Men där slutar likheterna. Inget ras i andra halvlek trots HBK:s snöpliga kvittering. Det var i stort sett bara ÖSK vid rodret. Man rullade och sökte passningsvägar utan att få till den sista, heta målchansen. Närmast var mittbacken Magnus Wikström med en klackspark(!) bakom ryggen efter hörna. Kunde blivit årets mål i allsvenskan.

Efteråt mötte jag enbart nedstämda ÖSK-spelare. Det är ett gott tecken. Laget brinner nu för att ta den där tredjeplatsen som innebär garanterat spel i Europa. Efter Elfsborgs 1-1 mot Trelleborg är tabellen oförändrad.

Men det gäller att inse att Halmstad bara är ett av många lag i serien som slåss för sin existens. Allsvenska bottenstriden är rekordjämn. ÖSK måste gömma det ljuva minnet av drömspelet mot Helsingborg.

Det är på svårspelade höstplaner som ÖSK:s tabellplacering kommer att avgöras. Den som kämpar bäst – i varje närkamp - kommer att nå långt.

ÖSK har då inte råd med alltför många gula kort och avstängningar. Truppen är inte bred nog. Bedoya och Wowoah borta mot Gefle. För Boström gäller det att välja vilka ersättare som krigar bäst.

Något helt annat: I dag måndag samlar landshövding Rose-Marie Frebran till gemensamt krafttag mot huliganismen. Ett lovvärt initiativ även om man kan tycka att inbjudaren sitter på minst två stolar i den frågan i och med att hon också är en lokal och nationell makthavare i fotbollens styrelserum.

Men Frebran tar upp en fin gammal tråd. Det är inte första gången en landshövding i Örebro blir fredsmäklare.

Hösten 1993 urartade länsderbyt i allsvenskan mellan Degerfors och ÖSK. Hemmahjälten Ulf Ottossons ben gick av i en duell med Lars Zetterlund. Sedan haglade de gula och röda korten. Och dåvarande landshövdingen Sigvard Marjasin fick nästan bilen vält när han skulle lämna arenan av ett gäng Dif-supportrar.

Marjasin blev så illa berörd att han efteråt kallade båda klubbarna till möten där man enades om att gemensamt arbeta för att lugna de starka känslor som var i omlopp.

Då var Sigvard Marjasin diplomatiskt neutral. I dag tillhör 80-åringen en av ÖSK:s trognaste supportrar. I ur och skur sitter han på Behrn arenas läktare.

Häromveckan mötte jag honom på stan. Eftersom han tagit öppen strid för den till allmänheten nedlagda matserveringen på Engelbrektsskolan undrade jag var han nu åt på dagarna.

- Jag gör som alla andra pensionärer, får en matlåda hem till lägenheten som jag äter i min ensamhet”, svarade han.

”Sorgligt värre”, hann jag tänka innan han fortsatte:

- Nej, jag skojar bara. Jag brukar gå runt i centrum och äta på lite olika lunchställen.

Åren går men slagfärdigheten består.

Mer läsning

Annons