Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Här handlar allt om snabbheten

Här i Turkiet handlar mycket om hastighet.
Allt verkar gå i en rasande fart hela tiden.

Annons

Under veckan har jag sett taxichaufförer mosa i väg i 90 på tättrafikerade 50-vägar och en försäljare som pratar i ett tempo på cirka tre ord i sekunden. Vi ska heller inte glömma Burger king-kassören som hällde upp pommes frites, packade hamburgare, tog emot beställning av en kund och pratade i telefon. Samtidigt.

Det snabba tempot och strävan efter höga hastigheter verkar ÖSK ha tagit med sig in till den allsvenska säsongen 2011. För lita på att det kommer att gå undan när laget anfaller i år. Nyförvärven Kushtrim Lushtaku och Valdet Rama har farten som signum men i tisdagens match mot norska Valdres var det en annan speedkula som gjorde störst intryck.

Josef Ibrahim gjorde precis som han ville när han fick bollen och lekte med de norska backarna på sin vänsterkant. Nu var det i och för sig inte Champions league-klass på motståndet precis men det går inte att komma ifrån att Ibrahim gjorde ett lovande inhopp även om hans defensiva spel lämnar en hel del övrigt att önska.

Att ÖSK har plockat in Ibrahim bekräftar bara tesen ytterligare. Nu är det snabbhet och teknik som gäller i ÖSK:s anfallsspel. En skaplig scenförvandling jämfört med när Sixten Boström först tillträdde som tränare. Jag vet så klart inte säkert men jag har svårt att tro att en spelartyp som Josef Ibrahim ens hade fått lukta på en allsvensk ÖSK-tröja om kalendern hade visat typ 2002.

Visst kan man ha synpunkter på att Sixten Boström så statiskt håller fast vid sin 4-3-3-princip och visst skulle klubben kunna behöva en plan B att plocka fram de gångerna det inte fungerar. Men i grunden gillar jag att han tror på sitt spelsätt och håller fast vid det i vått och torrt. Det gör uppenbarligen också publiken på Behrn arena som fortsätter att komma på matcherna i en tid när många andra allsvenska klubbar har tappat.

Vad krävs då för att ÖSK ska kunna ta nästa steg jämfört med tredjeplatsen i fjol? Vi ska komma ihåg att laget då klarade sig helt utan skador på nyckelspelare och gjorde en i det närmaste perfekt säsong. Det blir alltså inte lätt men visst finns det utrymme för förbättringar. Så vitt jag vet räckte fem mål för att vinna den interna skytteligan i fjol. Kan någon av de nya anfallarna kliva fram och stänka dit 10-15 mål så har ÖSK alla förutsättningar att ta ett steg till.

Potentialen finns då både Andreas Haddad och nu senast William Atashkadeh fått fart på målskyttet direkt och ser mycket spännande ut. 

Av det jag har sett under det här lägret så kommer övriga lagdelar att vara minst lika starka som i fjol. Truppen känns dessutom bredare och även om Kushtrim Lushtaku och Valdet Rama trots allt är oprövade i allsvenskan är laget inte lika känsligt för skador som tidigare.

Ett undantag finns dock. Mittbacken Michael Almebäck får nog se till att hålla sig frisk så mycket det bara går om det ska bli en ny allsvensk medalj. Landslagsmannen som nu får chansen att spela EM-kval för Sverige känns på många sätt oersättlig i backlinjen. Inte minst tack vare sin snabbhet.

Mer läsning

Annons