Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Historiskt stark ÖSK-öppning

Det brukar ju sägas att tabellen aldrig ljuger. Därför är det nu bara för alla att inse – ÖSK är ett allsvenskt topplag.
Mer oväntat är att årets öppning också står sig bra i ett historiskt perspektiv.

Annons

Det tog en dryg minut. Sedan var hemmaspöket jagat på flykten för den här gången. Visserligen av den mest osannolike ghostbustern av dem alla. Fast vid närmare eftertanke ser jag Magnus Kihlbergs behärskade fullträff som fullt logisk. ÖSK:s stigande formkurva har gått hand i hand med den rutinerade mittfältarens.

Det tidiga ledningsmålet släppte alla eventuella spärrar. Efter det fick vi se den bästa halvleken ÖSK presterat så här långt. Det var fart, fläkt och ideliga positionsbyten. Nordin Gerzic vände och vred och kom alltid ur situationerna med bollen vid fötterna. Det lyste spelglädje kring honom och många andra i laget.

Alejandro Bedoya bör hädanefter tituleras ”duracellkaninen”. Han springer och springer och när man tror att orken är slut så springer han bara ännu lite mer. Jag blev trött bara av att titta på amerikanens löpningar kors och tvärs över planens yta.

ÖSK:s högerkant var den vanliga nyckeln till målchanserna i början. Men efterhand växte också vänstersidan. Samuel Wowoahs backspel har gått framåt i ordets rätta bemärkelse. De senaste matcherna har han börjat delta mer i offensiven. Hans inspel till 2–0-målet var också utsökt, liksom Kim Olsens direktskarv i mål.

Äntligen sprang dansken på första ytan. I bland har han haft en tendens att hamna för långt bort i straffområdet. 2–0-målet visar tydligt vilket spelsätt anfallaren utnyttjas bäst på. Olsen ska helst inte behandla en boll vid fötterna utan bara finnas på plats längst fram och stöta in den direkt.

Den lyckosamma bortaturnén har gjort ÖSK gott. Det nyvunna självförtroendet tog man med sig till Behrn arena. Bollinnehavet mot Halmstad var förkrossande 62–38. Men så såg det faktiskt också ut i förlusterna mot Gais och Mjällby.

Den avgörande skillnaden i mina ögon var därför en helt annan. Antalet avslut har på sistone blivit betydligt fler. Mot Mjällby bara sex, nu hela 15. ÖSK-spelarna har insett att det inte krävs ett friläge i straffområdet för att hota motståndarmålvakten. Så typiskt att ett distansskott av Gerzic gav en retur som skickligt bredsidades i mål av Paulinho.

Att ÖSK är enda laget som ännu inte spelat oavgjort har gjort tabellklättringen något snabbare. Andraplatsen står sig också bra mot tidigare årgångar. Enligt ÖSK-kännaren Christer Blohm visar historien att det var länge sedan laget inledde en allsvenska så bra.

Jag vet att den åttonde omgången ännu haltar. Och att Malmö och Mjällby på måndagkvällen kan gå förbi. Men låt oss ändå glädjas över följande:

Den nuvarande placeringen är klubbens bästa öppning sedan 1990 och 1991. Båda åren ledde ÖSK allsvenskan efter åtta omgångar (och slutade sedan tvåa och trea). Det fantastiska silveråret 1994 låg ÖSK trea så här långt.

Bättre dragplåster än så borde inte gå att få för att locka de mer svårflörtade åskådarna efter en kylig och rekordtidig vårstart. Drygt 6 300 åskådare mot Halmstad är okej men tyvärr ingen bra siffra med Örebromått mätt. Med tanke på det värmande spelet borde det komma fler när det är dags att klippa Häcken nästa gång.

För övrigt tog debatten om inmarschlåt en ny, oväntad vändning mot Halmstad. Nu spelades Millencolins Örebrolåt på hög volym tio minuter före avspark. Sedan tågade spelarna in till – tystnad. Också en lösning.

Allra sist: TV4-sporten avslöjande kring spelaragenten Oliver Cabrera bekräftar de misstankar som NA redan i vintras tog upp i samband med Roni Porokaras eventuella övergång till israeliska Maccabi Haifa. Då fick NA-sportens journalister klä skott för den inställda affären. Nu meddelar ÖSK:s sportchef Lennart Sjögren att klubben brutit samarbetet med Cabrera.

Mer läsning

Annons