Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hoppas Valdet studerade Jonson

Det började ju så bra. ÖSK stortrivdes inför storpubliken och såg ut göra verklighet av drömmarna att hänga på i toppstriden. Men en usel andra halvlek förändrade allt.

Annons

Och endast en närking fick lämna planen som en vinnare. Mattias Jonson var tillbaka i staden där allt började och det är klart att en del av oss unnar honom en seger när han för sista gången visade upp sig för publiken som en gång tog honom till sina hjärtan.

Det råder heller inga tvivel om att Jonson, vid 37 års ålder, fortfarande är en nyckelspelare för sitt lag. Kritikerna skulle kunna hävda att de säger en hel del om Djurgården. Några kanske skulle gå ännu längre och hävda att det säger en hel del om klassen på svensk fotboll.

Det gör inte jag. För mig säger det snarare en hel del om Mattias Jonson.

Jag gick fortfarande på mellanstadiet när han slog igenom i ÖSK-tröjan. Det är med andra ord en spelare som alltid har funnits där. Och alltid varit populär och omtyckt. Inte minst hos förre förbundskaptenen Lars Lagerbäck.

Och det säger också lite om hans spelartyp och karaktär. I ett land och landslag där det kryllade av lagspelare med exemplarisk inställning stod Jonson ändå ut som en av de mest exemplariska.

Just därför var det i går intressant att jämföra honom med Valdet Rama som har en viktig roll i ÖSK:s offensiv. Åsikterna om Ramas storhet går isär bland alla som jag har diskuterat ämnet med. För mig är det i alla fall uppenbart att han har kvalitéer som ingen annan i laget har. I en match som i går, när Gerzic och Bedoya saknades, blir hans förmåga att utmana direkt oumbärlig för anfallsspelet.

I första halvlek

hade han lekstuga med Kebba Ceesay gång på gång. Problemet är bara att han inte fick ut något i form av mål. Och när han tappade farten i andra dog också ÖSK:s anfallsspel ut helt. Den kvicke och sevärda yttern har ännu inte hittat det bästa receptet på hur han bäst ska utnyttja sina individuella kvalitéer till lagets bästa.

På det området finns det knappast någon bättre än Mattias Jonson. När Magnus Perhsson berättade om hur de hade fått stopp på ÖSK:s passningsspel nämnde han presspelet från sina forwards som den viktigaste förklaringen. Hoppas att Rama tog chansen att lära sig av Jonson.

ÖSK har nu tappat poäng i ytterligare en hemmamatch som man borde ha vunnit. Men med både Bedoya och Gerzic borta blev mittfältet alldelses för statiskt och speeden som Wirtanen kunde tillföra syntes inte alls.

Det är så klart alltid lätt att sitta här och vara efterklok men visst hade det känts bättre med Erik Nilsson från start. Eller kanske till och med Paulinho i en offensiv mittfältsroll. Brassen har jobbat hårt sedan han kom till klubben men någon naturlig center i ett 4–3–3-system är han inte.

När bollen dyker upp inne i straffområdet (för det gjorde den flera gånger i första halvlek) är han inte på rätt ställe på samma sätt som Andreas Haddad ofta är. Nu fick Paulinho i alla fall sätta första målet på straff och alla som såg hans ögon efter det målfirandet kunde se hur mycket det betydde för honom.

Mer läsning

Annons