Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

I ont blod skapas ärkerivalitet

Annons

Det är så här ärkerivalitet skapas. Genom ont blod, bittra förluster och ännu ljuvare segrar. Indianernas hemmaseger mot Piraterna är sådant som folk i indianväst kommer snacka länge om. I Motalatrakten kommer speedwayentusiasternas ilska att brinna ännu längre. I båda lägren kommer det att berättas om hur Magnus "Zorro" Zetterströms cykel började brinna på startlinjen. Och hur domaren diskade Piraternas Robert Kosiecha för att han flydde sin plats på startlinjen bredvid den brinnande motorcykeln när funktionärerna kom rusande med brandsläckare.

Piraternas lagledare Stefan Andersson sprang vansinnig rakt över gräsmattan på innerplanen och stod och viftade med tomma brandsläckaren framför domartornet.

Ett tag såg det ut som om han skulle slunga den genom rutan.

Han skulle ha behövt den för att släcka ilskan i skallen.

45 minuter efter matchens slut gick domaren Joakim Linderoth genom depån, i sällskap av säkerhetsvakter. Efteråt lovade Andersson att ta det här så långt som det krävdes.

Ja, jag har silat bort en del svordomar och epitet som "den fege jäveln" om domaren från den ursinniga lagledarens klara budskap.

Protest lär följa och Piraterna kommer att kräva att matchen körs om. Europadomstolen kan förmodligen börja sätta sig in i fallet "Sannahed 2008".

Mitt i palavern säkrade Indianerna årets första seger. Och innan det kontroversiella slutet hade laget visat både vilja, mod och förmåga.

Men laget är inte bättre än att segern i går kan bli den enda i årets elitserien.

Ändå kan den bli helt avgörande för Kumlaklubbens överlevnad i högsta serien. Kanske klarar sig Indianerna till slut kvar på hittills poänglösa Piraternas bekostnad.

Men rättvisan då? Var domslutet rätt eller fel?

Enligt regelboken var det säkert rätt att kasta ut Kosiecha.

Men rätten att fly undan en brand borde väl gälla speedwayförare också?

Det här är inte första gången som indianer och pirater hamnar i gräl på gränsen till krig.

Sent på hösten 2003 körde Indianerna Piraterna ur elitserien efter en het och avgörande sista match på Platenstadion.

2003 kom klubbarna överens om att indiantalangen Fredrik Lindgren skulle skrivas över till Piraterna för att samla rutin i den allsvenska klubben. Indianernas version är att överenskommelsen var att Lindgren skulle skrivas tillbaka till Kumlaklubben direkt när säsongen tog slut. I stället skrev Fredrik Lindgren på för Masarna och Piraterna plockade övergångssumman i egen ficka.

När Indianerna blev förbannade svarade Piraterna hånfullt att Lindgren hade varit deras förare hela säsongen. Det var ju bara att läsa kontraktet.

Ett annat år blev en match mellan lagen uppskjuten. Klubbarnas lagledare kom överens om ett nytt datum där Piotr Protasiewicz var upptagen av annat och inte kunde komma. I gengäld skulle Piraternas lagledare Fredrik Staaf ställa över sin bäste förare.

Piraterna körde givetvis med sitt starkaste lag ändå, Indianerna gick på krigsstigen och Staaf svarade med att fråga hur Indianerna kunde gå på den enkla finten.

Gårdagens gräl ger mer ved till en spirande ärkerivalitet.

Men protesten kommer givetvis att avslås och Piraterna kommer inte att få någon en ny chans.

Förlusten kommer därmed att vara lika bitter och segern lika ljuv.

Mer läsning

Annons