Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Identitetskrisen över för Örebro

Jag bet mig i handen och svor. Tror jag sa fan.
Wolmer Edqvist satt framför mig i Behrn arenas sunkiga pressrum och var tårögd. Jag har aldrig sett en domare gråta. I alla fall inte efter en match.

Annons

Ändå var det inte den bilden jag grämde mig mest över. Det var en enkel bild. En sådan alla kan se när någon berättar från hjärtat. Eller om hjärtat.

Hjältedomaren som räddade livet på Niklas Lihagen på luciadagen dömde för första gången efter olyckan Örebro Hockey. Drygt en månad hade gått och Edqvist gjorde en okej match. Kanske lite för tidigt kan jag tycka. Han höll inte med om att känslorna spelade in under matchen. Bara efteråt.

– Jag träffade precis Niklas för första gången efter det som hände i Karlskoga. Jag har inte velat kontakta honom själv. Nu tog han kontakt och när vi möttes blev jag tårögd, säger Edqvist.

Den bilden, återföreningen, borde vi haft i NA i dagens tidning.

Men jag tänkte inte i de nyhetsbanorna under matchen. Illa. Klantskalle de luxe.

I stället skrev jag en matchrapport till na.se i samma tempo som Mozart spelade piano. Örebro Hockey–Västerås var en kanonmatch med allsvenska mått. Högt tempo, kamp – men ändå öppet spel. En sådan match Örebro skulle ha torskat i nio fall av tio med 6–4 i början av säsongen.

Men efter 3–1-segern mot Västerås och elva poäng ner till kvalstrecket är jag övertygad om att Örebro Hockey kommer klara sitt huvudmål, att etabalera sig i allsvenskan redan den första säsongen. Örebro valde att i stort sett lägga det lag som spelade upp klubben i allsvenskan bakom sig.

Plånboken åkte fram och värvningarna blev chansartade eftersom det utdragna kvalspelet gjorde säsongen en månad längre. Ett risktagande.

De andra klubbarna dammsög marknaden när Örebro fortfarande spelade. Vecka efter vecka. Allsvenskan eller division 1 igen?

Svaret dröjde till den sista omgången.

Det gav floppar som österrikiske VM-backen Mario Altmann och kanadensiske forwarden Nathan DiCassmiro som lånades ut nästan lika fort som de kom hit. Upphaussade centern Eetu Holma som var så pinsamt dåligt tränad att han fick springa efter en försäsongsmatch och skickades hem till fjärdedivision i Finland. Lägg där till några snedskott till och en identitetskris växte fram.

Först när säsongen hade satt sig kom Örebro Hockey i takt igen. Den ekonomiska världskrisen bidrog till ett överflöd av spelare och plötsligt nya möjligheter.

Chansningarna byttes mot utropstecken.

Lubos Pisar, eller Prisar som Västeråstränaren Claes Lindholm kallade honom, har varit så bra som en målvakt i en nykomling måste vara. Robin Olsson har väl inte tagit en enda omväg i försvarsspelet och är tillsammans med Andreas Frisk en stor bidragande orsak till att Örebro stängt till bakåt. Plötsligt har även offensive trollkarlen Conny Strömberg en städgubbe bakom sig i kolugne Rastislav Pavlikovsky. Slovaken täpper till hålen som bästa tandläkaren.

Energin och tacklingarna som kör slut på motståndarna finns i Marcus Kristoffersson.

En fästing.

Av värvningarna med feta frågetecken över huvudet är egentligen bara båsöppnaren Mark Owuya och Scott Matzka, mot Vik petad till fjärdefemman, kvar i laget.

Nyckelspelare som blev statister när Örebros identitetskris tog slut.

Mer läsning

Annons