Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ingen bragd - men ÖSK slipper zombie-land

Det är söndag morgon och mannen i kassan erkänner otäckt ärligt att det inte är någon bra tågdag. Solen lyser starkt. Men det ser ändå mörkt ut.

Annons

Spårarbeten, ersättningsbussar och minimalt med tid att springa vidare till anslutande tåg. Biljetterna han sträcker fram är både många och fullklottrade med trycksvärta. De berättar till slut att jag först tar mig till Motala med tåg, som måste vara framme på minuten för att jag ska hinna med bussen tre minuter senare till Mjölby.

Inte ens fem minuter senare tar tåg nummer två mig till Hässleholm innan Skåne avslöjar sig på allvar när Pågatåget för mig sista etappen in till Helsingborg.

Fyra resor för att nå en destination.

Trots att Helsingborg ställde upp med halva laget på läktaren var jag ändå inställd på att ÖSK:s skulle bli sju resor värre. Men det blev den bästa resan på 15 år. Dessutom fick jag se något jag aldrig sett förut. Hur en människa på nästan två meter föddes på nytt.

Fjolårets starka höst gav bättre hållning, ett självförtroende ÖSK inte haft på många år och en småkaxig målsättning att slå sig in bland topp fem i allsvenskan den här säsongen.

En förlust mot Helsingborg hade inte bara betytt att jag kopplat den här meningen till krönikans första stycke om missade tåg.

Det hade högst troligt även inneburit proppfullt med hjärnspöken och en plågsam höst i allsvenskans svarta hål – där lagen som varken kan nå upp eller ner lever i en långsam zombie-tillvaro.

Kikar man snabbt på topp fem efter 18 omgångar den här säsongen och jämför med fjolårets slutställning så är allt sig likt. Bara lite omskakat.

Just nu: Göteborg, Helsingborg, AIK, Kalmar, Elfsborg.

2008: Kalmar, Elfsborg, Göteborg, Helsingborg, AIK.

Det är här uppe ÖSK har tänk att vara med och trängas, putta undan och ta för sig.

Topp 5-taket är svårkrossat, inte lika som fantastiska fyran som äger damallsvenskan men ändå tillräckligt för ett lag som annars brukar få nackspärr när de tittar upp mot taket.

Tack vare de tre poängen i Helsingborg är avståndet upp till nuvarande femman Kalmar sex poäng. Vid en förlust hade avståndet varit nio och då hade Sixten Boström kunnat läsa godnatt-sagor för spelarna under hösten.

Nu tror jag inte att ÖSK kommer högre upp än den sjätteplats som laget ryckt åt sig. Femlingen är orubblig. Och poängtappen mot BP, Häcken och Örgryte redan för betydande.

Men sak samma, femma eller sexa spelar inte så stor roll, så länge man bråkar på de här sättet med guldkandidaterna växer säsongen hela tiden.

Nordin Gerzic sammanfattade situationen bäst när jag pratade med honom efter matchen.

– Jäkligt starkt av oss att kunna vinna här uppe.

Här uppe? Här nere menar du väl?

– Jaja, jag skiter i var vi är. Bara vi vinner.

Det är den inställningen som gäller. De tre-fyra nästkommande matcherna kommer ännu tydligare avslöja vart ÖSK tar vägen under hösten. Innan augusti är slut möter ÖSK Djurgården (hemma), Elfsborg (borta) och Gefle (hemma).

Nu är det upp till spelarna att avgöra hur länge det vill undvika zombie-tillståndet.

Vinsten mot Helsingborg var inte helt oväntad. Hif var ungefär lika skade/avstängningsdrabbat som om ÖSK spelat utan Kim Olsen, Fredrik Nordback, Magnus Kihlberg, Roni Porokara, Tommy Wirtanen, Marcus Astvald och Michael Almebäck. Och dessutom tvingats byta ut fotskadade Eric Bassombeng efter 57 minuter.

Så jag stryker bragdstämpeln, men applåderar det disciplinerade genomförandet i bortamatchen där Kim Olsen föddes på nytt.

Nästan två meter lång kom han ut med huvudet först – och blev älskad av alla igen.

Mer läsning

Annons