Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Just nu talar allt mot ÖSK

Sällan har ett ÖSK-lag varit så nederlagstippat som den elva som i kväll springer ut i en kokande gryta i Sarajevo.
Egentligen finns det ingenting som talar för att de svartvita ska gå vidare i Europa league. Kanske är det just det som är ÖSK:s chans.

Annons

Skadorna slår hårt mot laget och uppladdningen blev störd av flygförseningen.

Det känns lite amatörmässigt att missa den internationella presskonferensen och 20-talet bosniska journalister såg frågande ut. Man måste ha större marginaler än så.

Utan ÖSK på plats valde Sarajevo att enbart köra på bosniska. Stod där och fattade ingenting, med ett tomt anteckningsblock.

Att svulstigt påstå att ÖSK utkämpar ett krig här i kväll vore inte bara löjligt utan även en skymf mot människorna i den stad som varit belägrad längst i modern tid.

Det är svårt att ta in att den här vackra staden, som ligger som i en gryta omgiven av fyra bergskedjor, stod i brand under fyra år så sent som på 1990-talet. Att 30 000 serbiska soldater låg på kullarna och angrep staden med artilleri i form av granater, tunga kulsprutor och raketer. Sneglar upp mot bergen och får rysningar vid blotta tanken. Och även om staden byggts upp igen så skvallrar kulhål i husfasaderna om allt det grymma som fick ett slut för bara 15 år sedan.

Ofattbara 20 000 människor dog under belägringen, hälften civila, och som trebarnsfarsa får jag tårar i ögonen när jag läser att exakt 1 621 barn under 14 år fick sätta livet till och att ytterligare 15 000 barn sårades.

Sarajevos historia är kantad av krig och tragedier. Staden som en gång förenade öst och väst är mest känd för skotten i Sarajevo som startade det första världskriget. Den som inte sov sig genom historielektionerna, eller som jag läst på, vet att kronprins Franz Ferdinand av Österrike-Ungern och hans gravida fru Sophie föll offer för serben Gavrilo Pricips berömda kulor för snart hundra år sedan, 1914. Jag tog själv en promenad förbi platsen i går, utmed floden Miljacka, där det i dag ligger ett museum över händelsen.

När Ferdinand låg dödligt sårad på marken, med en kula genom halsen, och fick frågan om det gjorde ont svarade han: ”Det är ingenting”.

Lite av den inställningen önskar jag se hos ÖSK-spelarna i kväll. Att trots ett skadeskjutet lag och med ett publiktryck som ett ÖSK-lag kanske aldrig upplevt tidigare ändå kämpa till sista blodsdroppen.

För det kommer att skjutas skarpt därute på Asim Ferhatovic Hase-stadion, som för övrigt ligger i närheten av en kyrkogård, i kväll.

Det är ett som är säkert.

Mer läsning

Annons