Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kaxighet har alltid ett pris

Att sticka ut den där berömda hakan kan göra ont. Väldigt ont om man fläker ut den längre än de allra flesta.
Fråga bara AIK.

Annons

Vi har ingen större tradition i Sverige av att göra det. Här handlar det mest om att ligga lågt, ta ner förväntningar och hugga stenhårt ur ett vi-är-inte-ett-dugg-bättre-än-dom-perspektiv.

Sånt ger respekt här i gamla Svedala. Ödmjukhet in till menlöshetens gräns.

Det var väl därför som ingen av de favorittippade klubbtränarna på den allsvenska upptaktsträffen här i Örebro ville se sig som mästare. Fegt och passivt tyckte jag men helt i enlighet med den svenska traditionen. Se dig inte som vinnare, se dig som en outsider. Ingen tog ordet guldkandidat i sin mun.

Jo förresten, AIK:s dåvarande tränare Mikael Stahre anmälde sitt intresse via en arm i luften när frågan kom på tal. Kanske visste de andra tränarna något som vi åhörare inte visste eftersom de flesta favoriterna floppat under vintervåren. Förutom Stahre som antagligen kände att stämningen krävde en haka stor som norra Öland.

Så fick han sig också en rejäl snyting efter vårfiaskot och flög iväg mot andra uppgifter.

Kvar står alla spelare med sina hakor lika stora och provocerande som den flyende tränarens. Dom står nu kvar och räknar slag efter slag från den rekyl som urskillningslöst slungats tillbaka mot de storstadsdryga AIK:are som dominerade medierna efter guldet i höstas.

Kaxiga 2LAX9 har blivit hånfulla 2torsk10, Bojan Djordics kaxiga och jäkligt roliga YouTube-klipp där han provocerar motståndare med SM-bucklan i famnen snurrar nu runt i sociala medier för att påminna honom om att allting alltid kommer tillbaka när framgång byts till motgång.

Smock, bang, tjoff. Alla vill ge igen och tysta den smattrande citatmaskinen Bojan. Jag tror han klarar det för han visste vad han gjorde i höstas.

För är man inte beredd att betala priset för sin kaxighet är det bättre att tänka på amerikanska actionrullar där kriminalarna snabbt talar om för de kriminella att de har rätt att vara tysta för allt de säger kan användas emot dom när räkenskapen ska summeras.

Jag tillhör de som gillade AIK:s kaxiga, dryga men samtidigt charmiga approach efter SM-guldet. Jag tror jag såg humorn och glimten i ögat hos de flesta spelarna.

Men jag är fullt medveten om att väldigt få håller med mig.

Jag tänker de här tankarna eftersom jag vet att ÖSK har som mål att förvandla klubben från det där anonyma mitt-i-tabellen-laget som aldrig vunnit någonting till ett gäng som tar plats. Mentalt och sportsligt handlar det om att våga bli det där topplaget som Sixten Boström jobbat mot sedan han kom till klubben.

Jag vet inte vad han tycker om bloggande och krönikerande spelare men i mina ögon är det bara ett ytterligare sätt i en modern fotbollsvärld att sätta klubben och lagets intressen i fokus och även skriva sin egen historia där normalt andra alltid skriver den historien.

Jag hoppas att ÖSK vågar fortsätta vägen mot kaxigare attityd. Men bara om man är beredd att betala priset.

Annars är det bättre att hålla tyst.

Mer läsning

Annons