Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kifs nya titel - vinnare av Guldklockan

Det är alltid kul att skriva historia.
Här kommer en ny milstolpe: Kif Örebro tilldelas NA:s guldklocka 2010, priset för årets främsta lokala idrottsprestation.

Annons

Ett banbrytande beslut i det ärorika prisets 76-åriga historia. För första gången belönas en representant för damfotbollen.

Fotbollen har uppmärksammats sju gånger tidigare. Men i samtliga fall har det gällt manliga lag eller spelare. Degerfors (1992) och ÖSK (1988) har varit pristagare liksom Ronald Åhman (1978), Leif Eriksson (1969), Sven Gunnar Larsson (1968), Orvar Bergmark (1957) och Gösta Lindh (1953).

Nu skriver Kif Örebro in sig i historieböckerna. Man gör det tack vare segern i årets upplaga av Svenska cupen.

En del brukar fnysa åt den status cupen har i svensk fotboll. Misshandlad av förbundet, knepiga speldagar och tränare som väljer att lufta reservbänken. Det är en bild. Men man glömmer lätt att cupen är en av endast två möjligheter att bärga en nationell titel för en svensk fotbollsspelare.

Jag minns den fråga meriterade Henke Larsson fick efter Helsingborgs cupguld häromåret. Reportern undrade lite ironiskt hur han rankade segern jämfört med alla andra i sin långa karriär.

–En titel är alltid en titel. Alla spelar fotboll för att vinna något. När min karriär är slut är det bara sånt som räknas, svarade Henke allvarligt.

För att få ytterligare perspektiv på Kif Örebros insats är det bara att konstatera att när lagkapten Sanna Valkonen lyfte den nyinstiftade pokalen mot den becksvarta Stockholmshimlen var det också ett historiskt ögonblick för lokalidrotten. Aldrig tidigare har ett fotbollslag från Örebro – manligt eller kvinnligt – vunnit en tung titel.

Jag var själv på plats den kylslagna kvällen på den ovärdiga finalarenan. Kristinebergs IP skulle morgonen efter omvandlas till en uppställningsplats för bussar. Inramningen gjorde ändå matchen minnesvärd.

Kif-skaran var stor, högljudd och innehöll många kända Örebroansikten. Mot det ställde hemmaklacken två överförfriskade män som på sitt eget lilla vis försökte gjuta mod i hemmalagets spel. Det gick väl så där.

Ute på planen var Kif lika dominant som på läktaren. Man var bäst när det gällde som mest. Djurgården hade aldrig någon chans och 4–1 var i underkant.

Ändå vill jag nog påstå att resan fram till finalen var den mest imponerande. Tyresö, Malmö och Linköping besegrades, lag som samtliga kom före Kif i serietabellen.

Vinsten i kvartsfinalen borta mot Malmö bar bragdstämpel. Skånskorna vann damallsvenskan elva poäng före tvåan Göteborg. Laget förlorade inte en enda hemmamatch i serien och noterade bara en förlust borta (mot Tyresö).

Men Malmö hade inte räknat med en matchhjälte vid namn Marie Ståhlberg från Örebro.

Jag vill också lyfta fram tränaren Richard Holmlunds betydelse för den historiska cupsegern. En vinnarskalle som snöpligt fick lämna klubben kort efter segerbanketten. Hans erfarenhet var garanterat guld värd i detta sammanhang.

När NA:s jury samlades för att värdera årets fem kandidater mot varandra stod det tidigt klart att det handlade om en tvekamp mellan de två nominerade fotbollslagen. ÖSK:s allsvenska tredjeplats och spelmässiga utveckling är värd allt beröm. Lagets popularitet är också grundmurad. Det visade inte minst NA-läsarnas omröstning som placerade ÖSK före Kif Örebro.

I slutänden fanns ändå ingen tvekan vem NA skulle ge Guldklockan i år. Det blev en övertygande seger för Kif Örebro. Precis som i cupfinalen.

En titel är ju alltid en titel.

Därför säger jag stort grattis till 2010 års Guldklocka!

Och till alla läsare – en riktigt god jul.

Mer läsning

Annons