Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kims framtid ÖSK:s dilemma

Med en månad kvar till seriepremiären finns det alltid en hel del bekymmer för en allsvensk tränare att lösa. I ÖSK är anfallsbekymret kanske just nu det mest påtagliga. Klubben säger sig leta ersättare till skadade Robin Staaf och Michael Jidsjö.
Men i mina ögon är det Kim Olsens efterträdare man är på jakt efter.

Annons

Den plötsliga och något oväntade ankomsten i veckan av provspelaren Mame Niang fick mig att fundera. Och hur jag än vänder och vrider på saken så är hans uppenbarelse ett konkret tecken på att klubben faktiskt börjat leta den tidigare så givne centeranfallaren Kim Olsens ersättare. Skadorna på Staaf och Jidsjö har bara påskyndat en process som jag tror var ofrånkomlig.

För det första understryker detta vilken typ av centeranfallare Sixten Boström vill bygga sitt offensiva spel kring. 4-3-3 är spelmodellen. I hans version kräver den en gänglig, fysisk bollmottagare och målskytt som har sin absoluta styrka i straffområdet.

Alternativ till superdansken har prövats. Men Emra Tahirovic var för otränad och Adriano för bollkär och fladdrig för att riktigt passa in i den ultimata Sixtenmodellen.

Vi vet alla vilken dörröppnare Kim Olsen blev när han efter ÖSK:s besvärliga vårsäsong 2008 lånades in, gjorde dundersuccé med sin kompromisslösa spelstil och sedan skrev ett guldkantat kontrakt med klubben. Fjolåret blev tuffare för Kim även om han med sin blotta närvaro gjorde nytta även utanför målprotokollet. Men året präglades i tysthet också av en smärtande hälsena och det faktum att hans fru och dotter på hösten valde att flytta tillbaks till Danmark av hälsoskäl.

Kim Olsen är ett proffs och har aldrig gett minsta antydan till att hans sociala situation ska påverka insatsen på planen. Men all mänsklig logik säger ändå att i längden är en sådan privat situation inte optimal. Med två år kvar på kontraktet har jag därför svårt att se dansken fullfölja hela perioden.

I år står vi också inför en rekordtidig allsvensk premiär. Därtill med en rekordintensiv vårsäsong sett till spelschemat. 14 seriematcher på två månader.

För en spelare med känsliga hälsenor tror jag det är högst orealistiskt att han ska kunna starta alla dessa matcher utan någon viloperiod. Kim Olsen är 31 år och har redan tagit mycket stryk på grund av sin spelstil.

Det är i detta perspektiv jag nu ser Mame Niang anlända till Örebro. För Sixten Boström och klubbledningen ger den nickstarke senegalesen ÖSK möjligheten att slå två flugor i en smäll. Han kan avlasta Kim Olsen när denne måste vila. Och är han riktigt bra kan han bli den permanenta ersättaren och ÖSK därmed gå Kim Olsen till mötes om dansken vill lämna klubben i förtid.

Samtidigt är det en chans för ÖSK att få igen en del av de pengar man lagt ut på att värva Olsen om en klubb i hemlandet vill köpa loss honom från kontraktet.

För att detta ska hända måste förstås Kim göra bra reklam för sig själv på planen under våren, för att bli såld i sommar, eller efter säsongsslutet. Han måste börja ösa in mål igen. I det ögonblicket finns heller ingen anfallskris för ÖSK.

Alltså upplagt för en vinn-vinn-situation för både klubben och Kim.

Men nu skenar mina tankar lite väl långt iväg.

En sak är jag i alla fall övertygad om: Om inte Mame Niang lyckas i sitt provspel den här helgen i Finland kommer ÖSK-ledningen fortsätta jaga en liknande spelartyp.

Mer läsning

Annons