Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Krigare i spetsen när ÖSK vände trend

Jag sökte en krigares hjärta och fick på köpet en drömmålskytt.
När ÖSK besegrade Gais fick vi bara ännu ett bevis på att fotbollsallsvenskan är världens mest oberäkneliga serie.

Annons

Våren har varit fylld av förväntningar och frågor. Aldrig har det surrats mer om ÖSK. På skolor, arbetsplatser, fik eller i matbutiken har det alltid varit någon som velat diskutera en startelva eller nästa motståndare. Alltid med den obligatoriska frågan: Hur går det i nästa match?

Nio omgångar in i serien har jag slutat att svara på den. Inte av ovilja utan för det omöjliga i uppgiften.

Det har gällt allsvenskan i allmänhet. Vem kunde tro att Trelleborg skulle slå Elfsborg med 3–0 och Gefle vinna mot AIK på Råsunda för att ta några färska exempel?

Och gällt ÖSK i synnerhet. I takt med att bakslagen staplats på varandra har teorierna bara ökat. Från sidan har vi sett skadade spelare läka såren, en tränare leta uppställningar och ett lag ett hållbart spel över 90 minuter. Den intensivaste jakten har förstås gällt ett vinnande resultat igen.

Mot Gais kom det tack vare en gammal paradgren – krigarmoralen.

Det nya ÖSK

har velat profilera bollbegåvningar som Nordin Gerzic, Paulinho, och Valdet Rama. Men med Gais på besök var det ändå de beprövade slitvargarna som visade vägen. Backen Patrik Haginge och mittfältaren Fredrik Nordback har aldrig varit teknikskolans stjärnelever. Deras inställning och helhjärtade arbetsinsats kan däremot ingen ifrågasätta.

I ett svajande lag är sådana egenskaper guld värda. Efter förlusten mot Malmö skrev jag därför om Nordback att ”hans krigarhjärta blir ännu viktigare framöver”. Inte kunde jag då drömma om att han också skulle sänka Gais med en yttersida i krysset. Med tanke på hans kämpiga säsongsinledning var det extra kul att se.

Amerikanen Alejandro Bedoya har samtidigt utvecklats till Sixten Boströms mångsidigaste spelare. Nu provade han på tre olika roller där den som defensiv mittfältare är den mest spännande i mina ögon. Bedoyas teknik och avslut har i år förbättrats men jag ser fortfarande hans enorma arbetskapacitet som främsta styrka.

Målskyttstrion mot Gais är en fingervisning om vilken egenskap som fortfarande betalar sig bäst i den märkliga allsvenskan. Åtminstone i avvaktan på att det rätta flytet i spelet ska infinna sig igen.

För ärligt talat var matchen ingen spelmässig höjdare, fick aldrig någon rytm. Den var fylld av konstiga situationer på mittplan där spelarna i båda lagen kom snett in i situationerna. Åtta varningar – fyra till vardera laget – vittnar om det. Ändå var det ingen fysisk match.

Förklaringen tror jag till viss del beror på Behrn arenas nya konstbevattning som gör att spelarna halkar till när de gör snabba riktningsförändringar.

Allra sist:

Nordin Gerzics återkomst var inte bländande av förklarliga skäl. Men för balansen på mitten en helt avgörande detalj. Må hans lårmuskel hålla framöver.

Mer läsning

Annons