Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kylmäkorpi har sig själv att skylla

4 000 besvikna åskådare vandrade hemåt redan innan det sista heatet var kört. Indianerna gav sig inte utan strid men serieledaren Elit Vetlanda var, precis som Antonio Lindbäck konstaterade, snäppet vassare.

Annons

Jag har svårt att se hur det stjärnspäckade Smålandslaget ska kunna missa SM-guldet i höst.

Joonas Kylmäkorpi var vansinnig på Jason Crump efteråt, tyckte att australiensaren ägnade sig åt farlig körning i det 14:e heatet. Kylmäkorpi hamnade i kläm mellan Crump och Emil Sajfutdinov och avbröt heatet samtidigt som han hytte med näven.

Jag har inte sett reprisen men min spontana reaktion är att Kylmäkorpi har sig själv att skylla. Han satte sig i den situationen och i speedway får man inga millimeter till skänks. Allra minst mot stenhårda snubbar som Crump och Sajfutdinov. Det blev helt enkelt för trångt.

Årets Indianerna är lite för ihåligt. Det är bara Niels Kristian Iversen som levererar i match efter match. Rutinerade nyförvärven Hans Andersen, Rune Holta och Kenneth Bjerre har inte levt upp till förväntningarna. Mot Vetlanda fick Holta en ny chans. Körde in tio poäng på sex heat från reservplats, godkänt, men inte är det gamle Holta längre.

Lagets gubbar måste höja sig betydligt om Indianerna ska vara med och kämpa om en SM-finalplats i höst.

Svenska elitserien brukar kallas för världens bästa speedwayliga, i konkurrens med den polska. Samtliga VM-förare tävlar här. Egentligen är det fantastiskt att dessa världsstjärnor visar upp sig i Sannahed tisdag efter tisdag. Som om Cristiano Ronaldo, Messi och Balotelli skulle dyka upp på Behrn arena år efter år.

Men smakar det så kostar det. Klubb efter klubb går i graven och det är en alarmerande utveckling. Sedan 2008 har fyra klubbar gått i konkurs och då ska ni veta att det bara finns 17 klubbar i landet som just nu har en seniorverksamhet.

Det blir ett löjets skimmer när Valsarna tvingas lämna walk over i världens bästa liga. Hela produkten blir inte trovärdig.

Speedway på den här nivån kostar pengar, det måste man ha klart för sig. De flesta förarna har betalt per poäng, allt från 3000-4000 kronor poängen upp till 8 000 beroende på hur bra man är. Jag missunnar inte förarna bra ersättning med tanke på de risker de tar varje gång de sätter sig på cykeln. Nyligen hade ju sporten ett dödsfall i form av engelsmannen Lee Richardson.

Problemet, som jag ser det, är kompetensen i klubbarna. Ofta hamnar gamla förare eller ledare i styrelser. Personer med skit under naglarna som vet hur man hanterar en speedwaycykel men som inte har den rätta ekonomiska bakgrunden.

Speedway är landets tredje största publiksport, men ljusår efter fotbollen och ishockeyn när det gäller marknadsföring och sponsorarbete. Speedwayen måste jobba stenhårt med att få in näringslivstoppar i klubbarnas styrelser.

Till sist: Senaste veckorna har NA:s insändarredaktion och även jag personligen fått flera påstötningar om Indianernas behandling av klubbens störste – Henka Gustafsson. Inte en blomsterkvast, inte ens ett tack. Ovärdigt. Men i stället för att älta det som varit borde klubben och Henka gemensamt arbeta för att få till stånd en stjärngala i Sannahed i höst.

Mitt förslag är att Henka bjuder in sina gamla kompisar i världseliten och att klubben hjälper till med att göra tävlingen till en riktig fest. Det är hög tid att gräva ned stridsyxan en gång för alla. Se i stället till att få in Henka i klubben i en roll som dörröppnare gentemot sponsorer och andra.

En bättre ambassadör för Indianerna finns inte.

Mer läsning

Annons