Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Lejonen kan välja Indianerna igen

Annons

Adrian Miedzinski och Piotr Protasiewiecz på startlinjen mot Nicki Pedersen och David Ruud i det sista nomineringsheatet, vid ställningen 44-45.

Ett danskt stopp eller ett polskt mirakel - det var vad som krävdes för att förhindra förlust och i alla fall få oavgjort.

En önskedröm med riktigt dåliga förutsättningar.

Mörkret som slöt sig kring Sannahed fick den vita hjälmen att synas ännu tydligare när den regerande världsmästaren Nicki Pedersen satte ner all kraft i backen och drog i väg. Miedzinski såg ut att få en bra start, men dansken seglade enkelt förbi, och grusade alla poängförhoppningar med stänket från sitt bakhjul.

Speedwaypoesi med sorgligt slut, men det spelade egentligen mindre roll. Matchen var förlorad redan i första reservheatet där ingen Indianförare kom i mål.

Nicki Pedersen har nog lika många fans som fiender. Under åren har spektakulära styrningar blandats med hätska utbrott i depån. Alltid i händelsernas centrum, allt som oftast först i mål.

De senaste åren har den danska dynamiten stabiliserats, och kraften centrerats där den behövs bäst - ute på banan.

Man må tycka vad man vill om Lejonens regerande världsmästare, men ingen kan säga annat än att han bjuder på fantastisk åkning.

Det fanns ingen som ens var närheten av att hota honom i går, och jag hoppas hemmapubliken förstod att njuta av uppvisningen - det är speedway på högsta nivå, även om just de heaten inte bjöd på någon vidare spänning.

Gårdagens förlust på hemmaovalen borgar inte för något vidare avancemang i slutspelet. Lejonens bana i Gislaved kommer knappast inbjuda till en Indianseger nästa vecka, men det finns ett "om" med stort O.

Senaste nytt i regelverket gällande slutspelet är som bekant att det är sex lag som gör upp om finalplatserna. Det betyder i sin tur att när kvartsfinalerna körts måste ett av lagen som förlorat ändå gå vidare till semifinal - annars är man ett lag kort.

I Svemos rundbanereglemente kallas det "best loser". Typ: Ni var i alla fall bäst på att vara sämst, välkomna till semifinal.

Just nu innehar Indianerna den platsen, med en poäng till godo på Elit Vetlanda som länge låg under med stora siffror borta mot Piraterna, men tog tre raka femettor i de sista heaten och hyfsade förlustsiffrorna till 47-49.

Det känns lite som någon ny typ av tv-såpa med rävspel i kulisserna. Lejonen är inte dummare än att de förstår innebörden av att hålla ner siffrorna, och då sannolikt få möta Indianerna i semifinalen också.

Bli inte förvånade om returmötet på tisdag slutar med liknande siffror, och vi bjuds på ytterligare två matcher för Indianerna.

Ekonomi är oftast ett ganska tråkigt samtalsämne - så också i går.

En del lag tjänar säkert på några extra matcher efter grundserien, men Indianerna får inte ut mer än äran av att vara i slutspel. Inget att underskatta så klart, men något klirr i kassan blir det inte enligt Indianernas ordförande Ola Andersson.

Kvällens sång: Indianhövding Ola Andersson hade i ett svagt ögonblick lovat att han skulle sjunga nationalsången om Indianerna gick till slutspel. I går greppade han micken och sjöng, med visst nervös-vibrato och nästan rätt melodi. Starkt att stå vid sitt ord, nu funderar han på att bli allsångsledare.

Mer läsning

Annons