Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Lif kan både flytta och stanna

De var en tropisk storm som drog in över Örebro och skakade liv i det gamla Idrottshuset. Brandgul, blixtrande och het.
Tornadohandboll med svängdörrar, en galen offensiv som charmade och kittlade örebroare lika väl som tillresta redan frälsta från Lindesberg.

Annons

Helt olik den typen av oväder var att den totala succén inte gick att förutse, och därför var den så mycket större. Roligare. Det var handboll på hörntänderna med livet som insats. Varje gång.

Vi är nu inne på femte året och tornadon har stannat, stormen har lagt sig. Lif Lindesberg har givit upp försöken att springa ihjäl allt och alla. Det var kul, det gick en stund, men det räckte inte hela vägen. Det fanns en vägg. En gräns för det möjliga.

Då kom Ilija Puljevic och drog pluggen ur det elektriska tokspringet, fogade in den vilda unghästen under handbollens normalare normer.

Det kan vara den förvandlingen som tagit festyran ur vardagen, men det kan också vara just det – att Lif Lindesberg och elitserien blivit vardag.

Jag menar inte att det är tråkigt. Jag menar bara att det inte är lördag hela veckan längre. Suget är inte detsamma. I går kom 1 860 till mötet med Skövde. Bra så, och skapligt tryck.

Jag hade tippat 30–23 och missade med två bollar. Första halvlek var rätt oinspirerad, andra mycket bättre. Den stora skillnaden mot tidigare är att Lif kan vinna tryggt och stadigt utan att slita ut sig.

Av tolv utespelare matchades elva, och ingen var mycket bättre än någon annan. Alla gjorde sitt, som en lagmaskin på trekvartsfart. Det räckte och blev över när Skövde tröttnade.

Den enda som riktigt stack ut var målvakten Richard Larsson. Lifs målvaktsspel har ofta och med rättaifrågasatts. 20 räddningar på 41 skott är magnifikt. Sebastién Ehnevid kom in en gång och tog en straff. Men det är jämnhet som räknas före enstaka toppar. Där har Lif-duon en del att förbättra.

Vänstersexan Jonas Larsson fick tre skott och gjorde tre mål. Högersexan Oskar Erixon gjorde fem raka mål. På straff. En viktig detalj att ha en pålitlig straffskytt.

Jag är inte ensam om att undra vilken väg klubben väljer nästa säsong, då en egen hall i Lindesberg med kapacitet för 2 500 åskådare står klar.

Stanna i Örebro eller flytta hem? Det är frågan, och svaret är – tystnad.

Lif Lindesberg säger ingenting. Antingen är viljorna motstridiga, eller så är beslutet fattat men förtigs tills vidare.

Mitt förslag är: Flytta och stanna.

Spela en del av hemmamatcherna i Idrottshuset, en del i Lindesberg. Utvärdera sedan.

Att lämna Örebro rakt upp och ned vore korkat. Här finns större sponsorer att nå. Här finns en hyggligt stor marginalpublik som knappast åker till Linde en vardagkväll. Inte i samma omfattning som Lindeborna bussar och bilar sig in till Idrottshuset.

Läckrast att se är alltid Binai Aziz. Någon gång varje match gör han mig sådär barnsligt glad. I går var det en tittfintad diagonalpass i händerna på Robert Jangmo som fick mig att flina löjligt. Ingen annan än Binai hade en aning om att den passningen var på väg. Det är stort i det lilla.

Läste att landslaget inför EM har problem på vänsternio. Elitseriespelarna Bliznac och Stenbäcken har provat i en cup i helgen, utan att lyckas. Nu funderar kaptenerna på att låta en ur den vänsterhänta duon Oscar Carlén och Kim Andersson byta kant.

Någonstans önskar jag att Tobias Warvne kunde ta det där sista klivet nu, när det faktiskt finns en sorts vakans i blågult. Dels för att jag tror att han har det i sig, dels för att det vore jäkligt kul med en brandgul produkt bland dom allra bästa.

Mer läsning

Annons