Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Lif sega som miljöbilar

Körde upp till Stockholm i en av NA:s nya supermoderna miljöbilar. När jag puttrade i sakta mak genom Fellingsbro gjorde instrumentpanelen mig påmind om att jag borde växla upp till femman.

Annons

Jag växlade pliktskyldigt upp ett hack, men det kändes ändå inte rätt. Tyckte att motorn segdrog. Vill själv välja när jag ska växla upp eller växla ner. Det flyter liksom bättre då.

Kom att tänka på det när jag såg Lif Lindesbergs anfallsspel mot Hammarby. Det såg ut som att varenda bortaspelare satt i varsin miljöbil och väntade på att få en signal till att växla upp. Inget spel på känsla, ingen fantasi och dåligt med egna initiativ.

I stället sega anfall där Lif-spelarna studsade och studsade istället för att skicka skicka snabba passningar och försöka att få lite djup i spelet. Och det geistlösa försvaret ska vi inte ens tala om.

Kanske är jag inte speciellt konstruktiv i min kritik, men i min värld är handboll en kampsport. Och i går tog inte Lif kampen. Inte alls faktiskt.

Vet inte vad det är med Lindesberg och Eriksdalshallen. Visserligen vann laget sin elitseriedebut här mot Djurgården, men när Hammarby har stått på motståndarsidan har det varit stopp.

I går mönstrade Staffan Olsson och Mats Engblom ett ungt lag med få likheter från guldlagen från mitten 2000-talet, men det slutade ändå som vanligt.

Erik Axelsson var bara blek och en skugga av sitt rätta jag. Han är en nyckelspelare i Lif och måste upp flera hack om de brandgula ska ha något att hämta i elitserien framöver.

Annars kan det sluta precis så illa som expertisen förutspådde.

Mer läsning

Annons