Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Mitt vårbetyg på allsvenskan

Det allsvenska sommarlovet är redan här. Efter oavgjort i Halmstad kan ÖSK kvittera ut ett godkänt delbetyg. Men det finns en hel del detaljer att slipa på inför den nya terminsstarten.

Annons

Det sägs att det sanna kännetecknet för en journalist är en person på rätt plats men helt fel kläder. I t-shirt och solglasögon på en soldränkt pressläktare var nu inte min placering helt oangenäm. Men när SMS-rapporterna från min kompis manusförfattaren duggade från ett San Siro där Zlatan firade sin skytteligavinst med Lindesbergs-Helena och barnen, och kollega tennisfantasten på hemmaredaktionen svävade på moln efter Söderlings sensationella grustriumf mot Nadal - då inser ju till och med jag att Örjans vall kanske inte var världens centrum denna söndag.

Ändå vilade det lite examensstämning över den nedslitna arenan som ligger så naturskönt placerad vid Nissans strand. Den tolfte omgången var slutpunkt på en intensiv vårsäsong. En inte oviktig match ur symboliskt perspektiv för ÖSK-truppen. En seger skulle ge semesterfirandet extra skjuts, en förlust sänka humöret efter missräkningen mot Brommapojkarna.

Helt logiskt slutade matchen därför – oavgjort.

Inget dåligt resultat för något av lagen. Heller inget särskilt bra. Trendkänsliga ÖSK avslutade nu vårsäsongen med tre raka oavgjorda matcher efter sin inledande svit av idel segrar och förluster.

Än en gång genomförde ÖSK en bortamatch med det mesta av spelet förlagt till egen planhalva. Halmstads kvicka Michael Görlitz och fyndiga Anel Raskaj plågade långa stunder livet ur stackars Patrik Anttonen på högerbacken.

Tommy Wirtanens mål på första halvlekens enda målchans och John Alvbåges storspel höll ändå på att räcka för tre poäng.

Så logisk kan fotbollen också vara.

En annan detalj jag fäste mig vid var Kim Olsens defensiva betydelse. Hans kalufs betyder minst lika mycket i eget straffområde i sådana här matcher även om det knappast är den egenskapen han värvats för.

Kampmoralen i ÖSK-truppen är det inget fel på. Som vanligt kan det räcka långt om det bara handlar om att säkra enskilda poäng. Men det jag helst av allt vill se laget utveckla under den fortsatta säsongen är ett bortaspel som påminner ett uns av det man skämmer bort publiken på Behrn arena med. Bara två gjorda mål på sex bortamatcher är ett för klent facit. Och vad värre är: de sumpade målchanserna har knappast radats upp utanför Närkes gränser.

ÖSK parkerar på en åttonde plats när vårexamen är avklarad. Exakt den placering jag själv trott man kommer att sluta på. I mina ögon därför ett godkänt helhetsomdöme så här långt.

I övrigt delar jag ut följande delbetyg till övriga allsvenskan.

Vårens…

Målvakt: John Alvbåge, ÖSK.

Landslagsmässig varje gång han satts på prov.

Back: Teddy Lucic, Elfsborg.

För att han alltid finns, och har funnits, där.

Mittfältare: Tobias Hysén, IFK Göteborg.

Rappare och målfarligare än någonsin.

Anfallare: Wanderson, Gais.

Internationell klass. Blir givetvis såld i sommar.

Tränare: Pelle Olsson/Urban Hammar, Gefle.

Har organiserat sönder varenda lag på Strömvallen.

Arena: Swedbank stadion, Malmö.

Framtiden har redan landat i Skåne.

Arbetsplats: Behrn arena, Örebro.

Bättre presservice finns inte i hela landet.

Flipplag: Trelleborgs FF.

Tom Prahls gäng har häng på toppen.

Flopplag: Djurgården.

Zorans Järnkaminer riskerat att åka ur.

Genombrott: Labinot Harbuzi, Malmö FF.

Teknik och spelsinne i skön balans.

Värvning: Michael Almebäck, ÖSK.

Okänd före seriestart. Efter erkänd av alla.

Fiasko: Örgrytes superduo.

Allbäck och Santos syns bara i skadelistorna.

Kris: Hammarby.

Avhoppad ordförande, sparkade anställda och ett sparpaket på 20 miljoner kronor. Mer än en örebroare kommer intresserat att följa licensnämndes arbete.

Mer läsning

Annons