Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Nelsons galna bedrift: Åkte sex mil med en stav

Den svåra axelskadan håller endurostjärnan Oliver Nelson borta från motorcykeln. Men inte från längdskidorna. I helgen blev han 24:a av 934 startande i Engelbrektsloppet – med en stav.

Annons
Oliver Nelson med en stav.

Det var i endurons lag-VM, Six days, i Argentina i början av november som Askersundskillen Oliver Nelson, 21, kraschade våldsamt. Han ådrog sig en hjärnskakning, minneslucka – och en allvarlig axelskada.

Både den stora senan på framsidan av vänsterarmen och den lilla senan på ovansidan hade lossnat, bicepsmuskelns fäste i axeln hade slitits av, och massor av benbitar låg fel.

I slutet av november opererades Nelson, som tvingades till en halvårslång rehabiliteringsperiod.

Rehaben håller honom borta från motorcyekln – men har inte stoppat honom från att träna. Trots att han bara kan använda högerarmen och därför tvingas köra med en stav har Nelson kört stenhårt på längdskidor i vinter – och i söndags ställde han sig på en startlinje med skidor på fötterna för första gången. Då blev det praktsuccé.

I Engelbrektsloppet i Norberg, 60 kilometer klassisk skidåkning som är en del av en svensk klassiker, tog sig Nelson i mål på 24:e plats av 934 startande i herrarnas motionsklass på tiden 4.24.07, bara 20 minuter bakom klassegraren Mats Bratteby, Uppsala.

– Man måste ju hitta på något när man är handikappad, säger Nelson och skrattar.

– Jag tänkte att jag skulle försöka sätta dit så många som möjligt med två stavar, och det gick ju hyfsat. Hade jag också kunnat köra med två stavar hade det nog inte varit omöjligt att ta de där 20 minuterna och vunnit klassen.

Men egentligen skulle han inte ens ha startat. Bara dagarna före tävlingen bytte han upp sig från den kortare 30-kilometersklassen till det fulla 60-kilometersloppet.

– Jag har kört på vallningsfria skidor hela vintern, men så köpte jag nya, riktiga, några dagar innan och fick på lite valla och grejer. Herregud vilken skillnad det blev, det var ju jättekul att åka. Så jag bytte till långa klassen, och det gick ju bra, berättar Nelson.

Vilken var största utmaningen med att köra med en stav?

– Jag vet inte, det gick ganska bra, tycker jag. Banan passade bra, den var trång och hade mycket backar och svängar. När jag kör med en stav vill jag helst diagonala hela tiden, springa fram på skidorna. Det går i princip inte att staka, för då vrider man till hela överkroppen, så platt och rakt är det värsta, säger Nelson.

– Muskelmässigt är det ryggslutet som tar mest stryk. Det är tungt att diagonala hela tiden. Men även armen blir självklart trött, framför allt tricepsmuskeln.

Resultatet har gett Nelson blodad tand, och nu funderar han på att köra både Bessemerloppet i Högbo nästa söndag och försöka få tag på en plats i Vasaloppets öppet spår.

– Det är ju det här jag kan göra nu, åka skidor och stretcha armen. Direkt när jag skadade mig köpte jag en spinningcykel, men det var ju så tråkigt. Jag är glad att jag hittade längdskidåkningen så jag får komma ut och se lite grann.

Nelson, som var sjua i junior-VM i fjol och matchade den yttersta världseliten i lag-VM före den ödesdigra kraschen, siktar kommer av allt att döma att missa de första fyra av säsongens åtta VM-deltävlingar, men siktar på comeback i SM-premiären i Göteborg den 23 maj.

– Det känns realistiskt. Jag ska röntga axeln om tre veckor och se att allt sitter rätt och har fastnat, och får jag okej då är det fritt fram att börja träna upp styrkan på allvar. Då är målet att vara tillbaka på motorcykeln senast den 1 maj.

Mer läsning

Annons