Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Nu är tronskiftet i länet uppenbart

Jag vet inte om ni redan märkt det, men det har skett en maktförskjutning inom länets volleyboll. I går blev den uppenbar.
Örebro Volley är Örebros mest framgångsrika idrottslag genom tiderna, med tio SM-guld åren 1996-2008, men är inte längre herre på täppan ens i sitt eget revir.

Annons

Uppstickaren Lindesberg Volley plockar Örebro på både spelare och poäng och känns i dagsläget både hetare och mer spännande.

Lindesberg vågade vinna i går och gjorde det också. Det var ett styrkebesked att vända fjärde set och vinna de sju sista bollarna.

Polskan Klaudia Grelowskas hästsparksliknade smashar förde mina tankar tillbaka till 1990-talet och Örebro-stjärnan Ramona Lukins glansdagar, och passaren Matilda Wikander svarade för listiga överläggningar.

Örebro ledde första set med 16–15, andra set med 24–22 och fjärde set med 24–19, men förlorade alla tre. Hela laget får gummiarmar i avgörande lägen, och naturligtvis sitter det i skallen. Men det var starkt av Örebro att åtminstone göra match av det hela. Det såg inte ut så efter två set.

Volleybollfamiljen är inte speciellt stor och det är en tydlig trend att de spelare som en gång var bärande i Örebro nu väljer att gå till Lindesberg istället. Matilda Wikander, Anna Sörensen (magsjuk i går) och Anna Rönnbäck, alla med SM-guld i Örebro, har tillsammans med Kaisa Wallin bytt sida. Klart att det märks.

Bara en spelare har gått motsatt väg, Sara Forsberg som lämnade Linde inför den här säsongen.

Varför har det blivit så här?

Utan att veta så får jag känslan av att Lindesbergs satsning, med fyra amerikanskor, en polska, en danska och en dansk coach, kittlar mer.

Under många år höll Örebro nästan på att segra ihjäl sig, laget var så överlägset att det nästan blev förutsägbart och tråkigt. Man visste redan på förhand att Örebro skulle vinna många av matcherna med 3–0.

I Lindesberg känns volleyboll som något nytt och fräscht, dessutom i en nybyggd arena. 195 åskådare följde derbyt i Idrottshuset i går och de allra flesta, och definitivt mest högjudda, kom från Lindesberg.

Roade mig med att räkna publiksiffror och konstaterar snabbt att Linde redan nu ligger långt över snittet för övriga elitserien. Visserligen har Linde bara spelat två matcher hemma men snittar 365 åskådare.

Att jämföra med exempelvis Örebro som efter derbyt i går har ett snitt på 162.

Totalt för hela elitserien ligger publiksnittet på 169 åskådare per match vilket understryker vilken smal sport damvolleyboll faktiskt är i Sverige.

Ofta får vi på NA-sporten höra från olika klubbledare att det är vårt fel att det är så lite publik på matcherna. Att vi skriver för lite om just deras lag. Senast fick jag höra det från ÖSK Bandys ordförande Hans Eklind när vi missat ett förhands inför hemmamatchen mot Ljusdal. Då kom 317 åskådare. Till den följande hemmamatchen mot Köping hade vi en förhandsartikel i tidningen. Då kom 261 åskådare, 56 personer färre.

Det jag vill ha sagt med detta är att jag tror att produkten – idrotten, laget, stämningen, arenan och komforten sammantaget – måste vara tillräckligt attraktiv för att publiken ska komma.

Sen spelar det ingen roll hur mycket, eller lite, vi skriver.

Mer läsning

Annons