Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

O-ringen min chans sudda ut ett trauma

Det sägs att bästa sättet bli kvitt ett trauma är att ta itu med ämnet igen.
Med O-ringen i Örebro har min stora chans kommit.

Annons

Min barndoms somrar delades upp i tiden före och efter O. Ja, alltså inte år noll utan bokstaven O som i orientering.

En av pappas semesterveckor skulle alltid tillbringas i skogen. På 5-dagars som det hette på den tiden innan vilodagar och annan kommers hamnade på schemat.

Vi fyra andra familjemedlemmar hade bara att haka på. Varken jag, min mamma eller mina två systrar orienterade. Ändå är många av mina tidigaste sommarlov starkt förknippat med denna folkrörelse.

I mitt huvud ryms ett töcken av minnesbilder. Jag ser folkvandringar från p-platser på dammiga åkrar, gubbar som duschar i kallvatten bakom soppåsar och utedass på rad.

Själv satt jag på en campingstol och läste tidningen Buster. Pappa sa ju att det bara skulle ta en timme att tävla. Vad han inte berättade var att han efter målgång var tvungen att stå och läsa resultatlistor från början till slut, diskutera vägval i all oändlighet eller äta tårta med någon i klubben som vunnit en etapp.

Från Stockholm 1975 fick han i alla fall med sig en serveringsbricka med etappsegerbanan tryckt på. Den plockas fortfarande fram med stolthet. Avslutningsdagen ville mamma att jag skulle ner i målfållan och ge pappa en grattiskram för totalsegern i klass H21C. Nioåringen i mig känner fortfarande pinsamheten längs ryggraden.

1976 bilade vi åter söderut från Västerbotten. Men i Örebro – av alla ställen – sattes jag och min äldsta syster på tåget till farmor och farfar i Skåne medan övriga familjen fortsatte till O-ringen i Värmland.

Någon sommar blev det faktiskt inget. Men det berodde på att pappa tappade en sten på foten två dagar innan tävlingen...

Som vuxen lämnade jag denna speciella värld. Visserligen gjorde jag 1991 ett tillfälligt nedslag i Arboga som NA-reporter. Men det var innan tävlingsstarten.

Och sommaren 2000 bodde pappa i vår lägenhet i Örebro. Men då stod jag mest med hans kläder efter ännu en lerig etapp. Tvärtemot alla hyresregler bokade jag tider i tvättstugan sju kvällar i rad.

Nu har jag äntligen chansen att konkret bearbeta alla tidigare intryck. I ett halvårs tid har jag och NA:s medarbetare förberett invasionen av stan.

För alla oinvigda örebroare, och tillresta deltagare, är veckan ett ypperligt tillfälle att skaffa sina egna minnesbilder. Se utställningen på Länsmuseet, upplev myllret i O-ringenstaden på gångavstånd från centrum, elitlöparna i Stadsparken eller den avslutande etappen med målgång vid Universitetet.

Det är en unik chans. Ta den!

För jag har till slut insett storheten med jätteevenemanget O-ringen.

Allra sist: O är bokstaven som gäller när Orienterings-ringen avgörs. Det kommer NA att ta fasta på genom att stämpla vår dagliga bilaga med ett lämpligt O-ord.

O-vanligt fyndigt hoppas vi.

Mer läsning

Annons