Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Örebro Hockey har fått glädjen tillbaka

Annons

Örebros ishockey har varit kantad av konkurser, sportsliga misslyckanden och svarta rubriker. Det finns till och med de som på fullaste allvar tror att Örebro inte kan lyckas i ishockey. Ungefär som Eskilstuna i fotboll. Att det vilar någon slags förbannelse över betongbunkern som för länge sedan borde ha bytts ut mot en ny och fräschare hall.

Jag har kuskat land och rike runt, från Kiruna i norr till Malmö i söder, i 20 års tid och följt ÖIK, HC Örebro och Örebro Hockey.

Frånsett några uppfriskande ÖIK-år under Lars-Gunnar Janssons ledning i början av 90-talet har det många gånger känts tröstlöst. Laget, oavsett namn, har stått och stampat på samma (skam)fläck i ett antal år.

Visserligen spelade Örebro några allsvenska säsonger i början av 2000-talet, men fick då mest kämpa för överlevnad på undre halvan av tabellen. Den verkliga ökenvandringen började våren 2004 då laget åkte ner i division 1 och sedan dess har de sportsliga satsningarna avlöst varandra med misslyckat resultat.

Jag kan inte annat beundra ordförande Mikael Fahlander som orkat kämpa mot allt från politikers illvilja till den utbredda skadeglädje som kantat hockeyns misslyckanden genom årens lopp. Ty den enda sanna glädjen är skadeglädjen. Fahlander säger vad han tycker och tänker, ibland går det lite för fort från hjärna till tunga, och han har fått ta emot många snytingar på grund av det.

Nu känns det som om vindarna vänt. Fahlander börjar så smått bli rumsren även i de finare salongerna och harmonin och lugnet i det lag som just nu toppar kvalserien har jag inte sett i någon tidigare Örebro-upplaga.

Alla spelare pratar om och om igen om samma sak. Glädjen.

Nya tränarparet Lars "Mozart" Andersson och Peter Andersson har haft en stor inverkan när det gäller den biten.

För i slutändan är det just glädje och harmoni som det handlar om ifall ett lag ska lyckas ta det avgörande steget. Inte feta plånböcker.

Det var roligt att se busslasten med Örebrosupportrar stå kvar i Victoriahallen i Nybro långt efter slutsignalen och sjunga "vi ska tillbaka" och "allsvenskan här kommer vi, vi kan faktiskt inte låta bli". Efter en stund kom Örebrospelarna tillbaka ut från omklädningsrummet för att tacka för stödet. En gest som värmde.

Efter fyra matcher av tio är det givetvis alldeles för tidigt att ta ut något i förskott. Ännu är det en lång väg kvar att vandra till allsvenskan. Jag har hela tiden sagt att Asplöven borta i Haparanda är den marigaste fallgropen, och det tror jag fortfarande. Kan Örebro jaga bort Norrlandsspöket en gång för alla så tror jag på det här laget på allvar.

Att det finns ett hockeyintresse i stan har jag vetat om länge. De senaste kvalfyllda veckorna har vi på NA även fått det bevisat. Antalet klick på vår direktrapportering på nätet när Örebro Hockey spelat i playoff och kvalserien har varit fantastiskt och nästan slagit ut systemet. Örebro Hockey matchar till och med ÖSK Fotboll som brukar vara störst i alla sammanhang.

Går Örebro upp i allsvenskan blir det tryck i bunkern, landets äldsta ishall. Då är det också ett naturligt steg att ta tillbaka namnet Örebro IK, tio år efter konkursen.

Det är dags nu.

Mer läsning

Annons