Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Örebro står upp när det börjar göra ont

December. Det är nu det börjar göra ont på riktigt. 26 matcher på 84 dagar, en stenhård kamp var tredje dag sedan den 15 september.

Annons

Jag kan garantera att inte en enda spelare i Örebro Hockeys trupp reser sig ur sängen på morgonen utan att det känns någonstans. Inte i någon annan allsvensk trupp heller. Därför är det nu som förmågan att bita ihop, att gilla läget – nej, att verkligen älska att vinna matcher – börjar räknas på allvar.

Det är mörkt, det är kallt och det är jävligt. Och möjligen känns nästa match bara som ytterligare en i raden. Inte så livsviktig och rolig som de första 15 gjorde.

De som är bäst på att skjuta undan såna tankar, de som inte känner efter nu, är de som kommer att vara gladast när våren närmar sig och allt ska avgöras.

Örebro Hockey levererade ett sprakande svar i seriefinalen mot Växjö. Var och en av spelarna berättade att de inte tänker vika undan, att de inte ämnar känna efter.

Främst i den skolan går han som är minst. Jag blir genuint lycklig av att se Thomas Enström fräsa runt som en retad bålgeting och plåga livet ur de stackare som råkar ha pucken.

En bänkad trio reste sig och köttade igång ett gäng närkingar i underläge. Johan Adolfsson kämpade in 1–1 och 2–1 som Johan Adolfsson gör med ojämna mellanrum, då han letar sig in från allt det otacksamma jobbet i sarghörnen. Pär Edblom och Jon Palmebjörk assisterade, och Palmebjörk stänkte till slut in 5–2.

Dessa tre fick sitta i slutet i Malmö för en vecka sedan. Snacka om att studsa upp. Har en stark känsla av att det är själva kärnan i lagets framgångsresa. Man gnäller inte. Man försöker igen och hårdare. Och igen, om det behövs.

Och Conny Strömberg. Trodde jag sagt det som kan sägas om den mannen. Jag hade fel. Jag vet inte riktigt hur, men i går lyckades karln reta gallfeber på hela Växjö och halva Småland – vilket ledde till att Daniel Åhsberg fick tokspel och poängkungen Joshua Soares snackade till sig matchstraff. Allt detta efter 4–2-målet, och i stort sett utan att spelet var i gång.

Åhsberg och Soares gav därmed bort resterna av den möjlighet Växjö hade att komma tillbaka in i matchen.

Henrik Löwdahl, en helt annan karaktär som i kombination med Strömbergs brinnande på gränsen mellan genialitet och galenskap blir så rätt, gjorde två mål. 3–2 och 4–2 i majestätisk, tystlåten ödmjukhet. Tänk att två som är så olika synkar så väl.

Växjö har förlorat fem matcher den här säsongen under ordinarie tid. Fem av 26. Tre av dem mot Örebro. I grunden spelar lagen samma sorts hockey, hög fart och snabba omställningar. Ändå passar Örebro Växjö extremt illa.

”Vi kan inte hålla på och byta chanser med Örebro, då får vi stryk”, sa assisterande tränaren Fredrik Hellgren efteråt. Ändå gjorde Växjö just det.

Jag tror att det är en mental sak, precis som när Örebro möter Malmö och framhärdar med att göra väldigt mycket fel i stället för det man kommit överens om.

Självklart var det viktigt att slå Växjö igen. Ännu viktigare blir att inte få stryk i Ängelholm på lördag. Rögle är det lag som kommer att utmana Växjö, Örebro och Leksand om de tre kvalserieplatserna. Rögle känns oerhört mycket farligare än Malmö, och blir allt bättre.

Mer läsning

Annons