Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Örebroarna förstår inte stjärnornas storhet

Inte inom någon annan sport möts jag av en sådan beundran i pressrummet som när jag besöker STCC-tävlingar ute i landet.

Annons

Hann inte mer än att plugga i datorn i Göteborg innan den första kollegan knackade mig på axeln, frågade försynt om jag var från Nerikes Allehanda, och utbrast: ”Fantastiska racerförare ni har, Örebro är verkligen motorsportens Mecka”.

En bra start på arbetsdagen. Sedan blev det ännu bättre. Tryckte på mig solglasögonen, morsade på självaste prinsen, tog en runda ute på banan bland förare, bilar och Slitzbrudar i skinnbrallor. Spanade upp mot den väldiga Tysklandsfärjan Stena Scandinavia där 800 personer för den nätta lilla summan av 1 490 kronor smörjde kråset samtidigt som de följde tävlingarna ute på däck. Kikade åt andra hållet, upp mot Götaälvsbron, där folk trängdes för att få den bästa utsikten alldeles gratis ovanför tävlingsbanan. De fick se ett gäng våghalsar ge sig på en bana stor som en tårtbit i bilar som mullrade mer än Green Day på Ullevi alldeles i närheten.

Galet? Javisst. Men hellre galet än tråkigt. STCC är lika mycket show som sport.

Och så det bästa av allt: En örebroare högst upp på prispallen.

Racerförarna från Närke är – i konkurrens med Martin Stenmarck och fotbollslirarna i ÖSK – våra bästa och häftigaste ambassadörer.

Richard Göransson, uppvuxen i Marieberg, såg lika belåten ut som en shopaholic med 15 plastpåsar i händerna på väg ut från köpcentrat alldeles i närheten av hans barndomshem. En seger i Göteborgs stadslopp var pusselbiten som saknades i 31-åringens framgångsrika STCC-karriär. Fredrik Ekblom, bosatt i Adolfsberg, följde upp Örebro-succén med två tredjeplatser. Fast bästa showen bjöd Thed Björk från Vretstorp på när han sluggade sig upp från 19:e till sjunde plats i det andra loppet innan hans buckliga BMW gav upp.

Det är synd att Örebros racerstjärnor aldrig får tillfälle att visa upp sig i sin hemstad. Det innebär att örebroarna aldrig kommer att förstå deras storhet på samma sätt som man uppskattar John Alvbåge och hans kompisar i ÖSK som visar upp sig på Behrn arena 15 gånger per år.

Det finns engagerade personer, med Örebro Hockeys ordförande Davor Dundic i spetsen, som kämpar för att få till ett stadslopp i stan men det verkar hopplöst. Planerna på ett gokartlopp runt Järntorget i augusti gick snabbt i kras när länsstyrelsen inte beviljade tillstånd och den tilltänkta banan slukades av grävskopor. Nu siktar man in sig på Stortorget eller gatorna runt Karro, men det går trögt. Tänk att få se Göransson, Ekblom och Marcus Ericsson bränna rakt igenom Rudbeckstunneln – det vore nåt!

Samtidigt är det bara att inse att intresset för STCC nått zenit. I det allra första stadsloppet i Göteborg, när Thed Björk vann 2008, trängdes 38 000 åskådare under bron ut mot Hisingen. Årets publiksiffra stannade på 13 418. Visserligen slutsålt eftersom arrangören beslutat att inte släppa in fler, men trenden är uppenbar. Kanske kan det nya samarbetet med Danmark, och planerna på en skandinavisk serie nästa år, öka intresset.

Till sist måste jag bara nämna Jason Watt. Dansken stod på tröskeln till formel 1 när han blev förlamad från bröstet och nedåt vid en meningslös motorcykel-fotografering. I lördags låg han fyra i det andra loppet innan han tvingades bryta. Dansken gasar, växlar och bromsar med speciella spakar vid ratten och kör bara halvsekunden långsammare per varv än före olyckan.

Det är värt en applåd.

Mer läsning

Annons