Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Par som strävar mot samma mål

Från köket hörs ett lågmält småprat. På bordet står en dator med GPS-klocka bredvid. Förlorade för omvärlden är stjärnparet Lena Eliasson och David Andersson i färd med att analysera sina tävlingsbanor.

Annons
Hemma hos David Andersson och Lena Eliasson.

Lite som gäddor i vassen. Det är bilden man får av de lugna och säkra orienterarna Lena och David. Beredda att slå till så fort någon gör minsta misstag.

David högg direkt när Peter Öberg drog sig ur O-ringen medan Lena får jaga lite längre bak efter en misslyckad fjärde etapp.

Hon grämer sig också över ett dåligt lopp på andra etappen, i Östansjö.Banläggaren hade gjort det lurigt för eliten, och Lena trampade i fällorna och bommade. David lyckades bättre, men förstår henne.

– Andra etappen var en av de mest knixiga banor jag har sprungit. Ett suveränt område. Överlag är det väldigt bra orientering i år, på O-ringen här i Närke, säger David.

De bestämde sig i sista minuten för att delta i år. Paret kom direkt från ett månadslångt träningsläger i Norge, och båda två ska vidare till VM efter O-ringen. David hade dessutom en axelskada att kurera.

– Men O-ringen blev perfekt. Jag har hittat tillbaka formen här, och vet att jag klarar att köra riktigt hårda OL-banor flera dagar i rad, säger han nöjt.

Lena blir lysande glad i ögonen när hon berättar om sprint-etappen i Stadsparken, när hon kom tvåa. Tävlingen var rena folkfesten, och Lena njöt av uppmärksamheten och det stora publikstödet.

– Jag hade inte förväntat mig att vara så mycket i fokus här, Simone är ju den som drar ”O-ringen-cirkusen” i dameliten. Men det är bara positivt, att man intresserar sig för mig är en bekräftelse på att jag går bra, säger hon.

Lena och David är skogsbarn från begynnelsen och vet allt om camping-livet på O-ringen. De gillar den sociala samvaron mycket. Men i år insåg paret sin begränsning.

Tillsammans med Davids föräldrar och några till har de unnat sig att bo i hus. Som många andra orienterare den här veckan hittade de en bra bostad i Sörby, strax intill O-ringenstaden.

Hur hittade ni varandra då?

– Gissa! Det var på en skidorientering, år 2002. Vi strävar ju mot samma mål, om man säger så...

Hur får ni till livet?– Vi har ju rätt starka viljor båda två, som elitorienterare måste man vara lite egoistisk. Vi får slipa lite på det ibland, säger David.

– Vi försöker ha våra vilodagar samtidigt, fast det är förstås inte så många, säger Lena.

De tränar egentligen inte tillsammans. Men ibland kan man se paret komma springande i solskenet i Dalaskogarna. Sida vid sida med karta i hand, förlorade för omvärlden.

Mer läsning

Annons