Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Oroväckande stilla om ÖSK:s försäsong

Vad händer egentligen i allsvenska ÖSK? Årets normalt sett mest intensiva ryktesperiod har präglats av total tystnad.
I Örebro är det läge att döpa om Silly season till Stilla säsongen.

Annons

Kännetecknande för en toppklubb är att varje lucka, på och utanför planen, omgående täcks av nyförvärv. Mästarlaget Helsingborg lyckades gång på gång klara av den ekvationen trots att klubben sålde flera tongivande spelare. När Rasmus Jönsson gick till Wolfsburg stod norrmannen Thomas Sörum redan vid Olympia och knackade på. Dessutom utan provspel.

ÖSK lyckades aldrig riktigt läka såren när Michael Almebäck och Alejandro Bedoya sa tack och hej. Med långvariga skador på nyckelspelare blev hösten mest ett utdraget lidande för både truppen och supportrar.

Däremot fanns god tid för klubben att utvärdera, planera och agera för den nödvändiga omstart som måste till inför 2012. Av detta märker vi i omgivningen –inte mycket.

Jag har aldrig yrkesmässigt upplevt en så händelselös och ryktesfri försäsong kring ÖSK som denna vinter. Telefonerna till redaktionen är tysta, mejlkorgen fylls med allt annat än allsvensk fotboll, nyheterna på fotbollssajter eller andra medier obefintliga. Den välvilliga tolkningen kan förstås vara att ÖSK-ledningen sin vana trogen vill hålla allt hemligt till dess att ett ”flerårigt kontrakt” meddelas. En strategi jag hävdar innebär ett intressemässigt självmål i långa loppet. Särskilt denna period när alla årskortsinnehavare ombeds teckna sig för en ny säsong.

Vad kan då klubben fresta dem med? Hittills två nya målvakter i Sandqvist och Chencinski, varav en per automatik får begränsad speltid. Två lokala nyförvärv från Degerfors där unge Christoffer Wiktorsson förmodligen i första hand är tänkt att spetsa konkurrensen för vänsterbacken Samuel Wowoah och anfallaren Peter Samuelsson ska vara garanten för att det finns en skolad center, även om Andreas Haddad inte blir skadefri.

I övrigt just nu –tomma, gapande hål. Trots att fjolårets värvningsstrategi övergetts.

Då gällde sena värvningar på Europas fyndmarknader. Men lärdomen blev att kommande trupp måste få en hel försäsong tillsammans.

Med en vecka kvar till omstarten fattas uttalat två mittfältare och en mittback. I mina ögon är mittfältet den mest utsatta lagdelen. Här behövs ett etablerat rivjärn, gärna nickstark med tanke på att både Gerzic och Berger är kortväxta. Klart är att klubben vill ha spelare med erfarenhet av spel i någon skandinavisk liga. Urvalet är därmed begränsat.

Jag vet att ÖSK under hösten fört samtal med Mjällbys Tobias Grahn. Ett namn som kittlar och garanterat kommer skapa rubriker. Tränaren Sixten Boström har också förordat honom vilket är något förvånande med tanke på att han inte gjort sig känd för att trivas med spelare som undviker att rätta in sig i ledet. Men eftersom Grahn har en son i Köpenhamn kan Örebro flygplats med sin direktlinje till den danska huvudstaden vara ett oväntat trumfkort.

Det återstår dock ett stort problem: ÖSK och Grahn står alldeles för långt ifrån varandra ekonomiskt. Därför är värvningen ännu avlägsen.

Jag gillar mycket som nuvarande ÖSK-ledning gjort genom åren men ser för närvarande tecken på en organisation i otakt. En tränare med nytt tvåårskontrakt som frustrerat vill ha rejäla förstärkningar. En sportchef som varken har kraft eller fullt mandat att agera på en tuff spelarmarknad. En styrelse som lider brist på kompetens kring elitfotbollens villkor. Alla större beslut ska förankras med investerarna i Spelarinvest. Den samlade effekten blir onödiga långbänkar och utdragna beslutsprocesser. Ett bra system i samhället, inte alltid lyckat i cynisk elitidrott.

Ett konkret exempel: I tre månader har klubben förhandlat med lagledaren/scoutingansvarige Arvi Taaler om en fortsättning. Ändå finns ingen ny organisation att presentera när Taaler lämnar.

Precis som vid spelarförluster borde en parallell process förts och varit klar för omvärlden.

Trots det svåra utgångsläget håller klubben ändå hög svansföring utåt. I en helsidesannons på julaftonen skrev man: ”Vår ambition är att ÖSK ska vara ett topplag i allsvenskan, spela frekvent i Europa och ta SM-guld innan 2015”.

Känns avlägset i dag. Talesättet ”friskt vågat hälften vunnet” ligger nära till hands.

Mer läsning

Annons