Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

ÖSK måste nollställa sitt mål på nytt

Bollen studsar inte ÖSK:s väg denna vår. Den som tvivlar kan bara fråga målvakten John Alvbåge.
Efter en ny svidande förlust gör nu laget bäst i att nollställa alla egna förväntningar.

Annons

Två frustrerade lag hade gjort upp i den skånska vårsolen. Ett klev av Swedbank stadions matta med ett lättat leende.

Det var tyvärr inte ÖSK utan MFF som brutit sin långa måltorka.

De tomma blickar ÖSK-spelarna hade i ögonen när de lunkade ut till pastalådan och bussen norrut var talande. Den speglade ännu en svidande förlust. Den hopsjunkna hållningen en ny, gruvlig besvikelse.

Spelmässigt finns all anledning att rakryggat möta omgivningens frågor. ÖSK gjorde mycket bra mot mardrömsmotståndaren MFF. Trots hemmalagets stora bollinnehav hade ÖSK skapat både chanser, gjort mål och var i ledningen med halvtimmen kvar.

Men då slog blixten ner två gånger om i form av Guillermo Molins två kanonskott i vardera kryss. Det första oturligt instyrt av John Alvbåges ena hand på ribbreturen. Det andra orsakat av att mittbacken Magnus Wikström förlorat en duell ute vid sidlinjen och skapat fri skottlucka centralt.

Tio minuter senare fanns bara den plågsamma resultatraden kvar.

Här i Malmö var Sixten Boström kung för bara två månader sedan. På den allsvenska upptaktsträffen var han den mest omsvärmade tränaren av alla. Alla medier ville höra hur han lyckats skapa ett vackert och vinnande spel i en klubb med helt andra traditioner.

Efter 2-1 mot MFF måste han skrapa ihop resterna av ett bygge som inte vill ta den form alla hoppats på. ÖSK har tre raka förluster och bara en seger på de senaste sex matcherna.

Inte acceptabelt för ett lag som vill slåss i toppen. Mest slående är det faktum att ÖSK både tagit flest poäng och gjort starkast insatser utanför Behrn arena. Malmömatchen bara ännu ett exempel på det.

Att vara ett tippat topplag är inte lätt. Det har fler än ett lag fått erfara genom åren. Det tar tid att bygga upp en kultur och en trupp som klarar av det trycket från omgivningen. Alla motståndare är dessutom extra skärpta och rädda om den poäng man har när man åker till Örebro.

Just därför har bortaspelet säkert passat ÖSK bättre den här våren. Det riviga, mer kampaktiga momentet fungerar bättre än försöken till vackra anfallskombinationer.

Förr om åren utgick varje ny förlust och varje nytt poängtapp från avståndet till nedflyttningsstrecket. Nu är det avståndet till tabelltoppen som räknas. Här finns ett psykologiskt tillstånd att jobba med på varje träning. Risken är att spelartruppen rycks med i alla frågor om medaljstriden. Alla tittar mot horisonten när det är den krassa verkligheten man står i som gäller.

ÖSK bör nollställa siktet. Slita för poängen oavsett motstånd och framför allt sluta lämna arenan med känslan av att det här var ytterligare en match vi borde vunnit.

Några sista reflektioner från Malmö:+ Snyggt mål, blixtrande insatser och sedan borta långa stunder ur matchen. Valdet Rama är en profil jag ännu inte blivit klok på.

+ Fredrik Nordback har varit förbluffande bra sedan återkomsten i laget. Hans krigarhjärta blir ännu viktigare framöver.

+ Magnus Kihlberg klarar mycket med sin rutin. Men i slutet av matcherna har han börjat se oroväckande slutkörd ut. Det utnyttjade MFF:s kvicke Daniel Larsson tacksamt i ytan framför ÖSK:s backlinje.

Mer läsning

Annons