Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

ÖSK måste visa sitt rätta ansvar

Släkten är alltid värst. Och jag vet inte vad som svider hårdast: att två Örebrotränare låg bakom knocken eller att ÖSK:s hopp om Europaspel släcktes.

Annons

Jag åkte till Göteborg utan kollegan profeten Arvidsson men han är ändå ständigt närvarande. Ett sms på morgonen meddelade: ”3–0 till Gais. Kom ihåg att Pär Ericsson också ingår i släkten är värst”.

Tolv timmar senare hade jag facit. Och ÖSK-tränaren Sixten Boström var brutalt klarsynt efter slutsignalen. "Vi såg en match som slutade 3–0 till Gais och det fanns bara ett lag på planen". 

Ibland behöver analyser inte vara svårare än så.

Möjligen kan vi fundera över varför det ena formstarka laget fick ett sådant övertag. Wanderson var kung. Mitt svar är ändå – Benny Lennartsson.

Det blev så tydligt i snålblåsten hur mycket den 66-årige nestorn tillfört i Gais agerande på fasta situationer. Med små gester och direktiv fick han hemmalaget att prestera den ena lurigheten efter den andra. Brolin-kopian där Mattias Lindström sprang bredvid det uppställda ÖSK-försvaret och sedan passade bollen parallellt med mållinjen var lika briljant som när han kläckte orginalet under VM 94. 

Alexander Axén har nu säkrat kontraktet sin första allsvenska säsong som huvudtränare. På sättet han klarat stormen bör han gå stärkt vidare mot framtiden. 

Sixten Boström valde att bänka formstarka Alejandro Bedoya. Motiveringen trötthet. Det var att ge bort initiativet i förväg, tycker jag. Amerikanens kvicka ben hade kunnat göra nytta från start.

Men Kihlberg och Nordback är inte urtypen för en avbytare. Därför är det alltid ett lättare val att bänka en Gerzic eller Bedoya, särskilt på bortaplan.

Nog om matchen. Jag vill i stället backa till ett nyckelord som försvann i förra veckans rubriker kring ÖSK - ansvar.

NA belyste flera händelser som rörde spelartruppen. Vårt journalistiska ansvar inför läsarna är att berätta det som lite svepande betecknas vara av ”allmänt intresse”. Både positiva och negativa aspekter. ÖSK är länets största idrottsklubb. Klubbens verksamhet omsatte drygt 51 miljoner kronor förra året. Truppen består av professionella spelare. Hittills i år har 102 701 åskådare sett laget spela på Behrn arena.

Offentligare idrottare än så finns inte i vårt spridningsområde. Man kan ha olika syn på detta, men det är en situation alla inblandade är medvetna om. Såväl spelare som övriga i klubben.

Därför berättade vi att en av lagets lovande och landslagsmeriterade anfallare åtalats för misshandel och våldsamt motstånd.

Därför berättade vi på matchdagen att Nordin Gerzic på en världsomspännande nätsajt med en olåst profil bekräftade, flera timmar innan laguppställningen blev offentlig, att han petats ur startelvan.

Därför berättade vi att Roni Porokara i besvikelsen efter en varning och avstängning för dagen inte ville prata med NA.

Skilda saker, väsentligt olika grader av allvar. Men med en gemensam nämnare – det enskilda ansvaret för ord och handlingar.

Gerzic hade kunnat radera sitt inlägg på facebook när han blev varse uppmärksamheten. Porokara svarade på frågor dagen efter och därmed var saken utagerad. Vi hade kanske kunnat använda andra ordval.

Fallet Jidsjö går utanför allt annat. Hans ansvar ska prövas av en utomstående domstol. Men eftersom det gått lång tid sedan de misstänkta händelserna inträffade hamnar också klubbledningen i fokus. Hur länge har man vetat om situationen? Hur har man agerat? Vilka åtgärder har man vidtagit för att hjälpa Jidsjö?

Svaren är viktiga. Inte minst för det egna ryktet.

Hittills har beskeden varit svävande och defensiva.

Det är synd. Jag har hört uppgifter som tyder på långtgående insatser och ett handfast hjälpprogram både på och utanför planen. Jag vet att ÖSK-ledningen består av ytterst medkännande personer. Både ordförande Björn Åqvist och Rose-Marie Frebran har stor kompetens på ett mänskligt plan.

Men rykten är i sak inget värda så länge ingen vill bekräfta dem. Bara genom klara besked och ett konkret agerande kan omvärlden bilda sig en riktig bild.

I dag inleder Örebro tingsrätt sin prövning av Michael Jidsjös ansvar. Klubbens? Ja, den är tyvärr utelämnad till gissningar.

Ändå vill jag ha detta sagt: Rätt agerat i fortsättningen kan alla inblandade, också Jidsjö, komma stärkta ur denna kris.

I min värld kan nämligen den som tar ansvar oftast rätta till det som gått fel.

Allra sist: Mycket har sagts efter skandalen hemma mot IFK Göteborg. Men en reflektion, som en bekant skrev, skrattar jag fortfarande åt: ”Jag trodde först att domaren fick något ryck och skulle högtidlighålla stolpskandalen 1970.”

Mer läsning

Annons