Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

ÖSK saknar struktur - hur stort är tålamodet?

Inför den här säsongen var alla ansvariga öppna med vad som gällde: vi bygger nytt och det måste få ta tid.
Samtidigt kan ingen blunda för att ÖSK just nu är ett lag helt utan självklar struktur.
Där har ni en snabbversion av klubbens kniviga dilemma.

Annons

Sjätte matchen avverkad. Förlust mot laget som lokalpressen döpt till ”Norrlands Barcelona”. Visst har Sundsvall blivit ett mer spelande lag under Sören Åkebys ledning. Men ännu återstår en hel del innan jämförelsen med katalanernas stolthet kan göras.

Jag gillar ändå anslaget som andas självförtroende. Den allsvenska nykomlingens kvalitet räckte dessutom till en tämligen enkel seger mot ett ÖSK som saknar det mesta för tillfället. Det brister i kunnande, kaxighet, konstruktivitet, kampvilja – uppräkningen skulle kunna göras betydligt längre. Mest alarmerande är ändå att den tydliga struktur Sixten Boströms spel tidigare haft över sig är som bortblåst.

I bland ser det ut som elva frågetecken förflyttar sig runt på planen i ryckiga manövrar utan att maskineriet kuggar i, utan att en medspelare kan räkna ut vad nästa rörelse blir eller var nästa passning ska slås.

Felbesluten leder till osäkerhet och panikingripanden. I bästa fall.

I sämre fall ett baklängesmål och en ännu tyngre nedåtgående spiral att börja häva.

Från läktaren ser det ut som ÖSK-spelarna inte kämpar. Jag tror det är precis tvärtom. De sliter så hårt mot ett inre kaos att de framstår som helt orkeslösa och tunga när inget går på instinkt eller automatik.

Det yttersta ansvaret för att lösa denna knipa har förstås tränaren. Han tillsammans med den trupp som finns till förfogande. Skador och domarbedömningar tillhör bara villkoren.

Men för varje enskilt bakslag blir manöverutrymmet trängre. Syret äts upp av omgivningens ofta berättigade men i bland också orealistiska krav. Sådan är elitidrottens ramar och inte mycket att beklaga sig över.

De argaste kritikerna pekar på det faktum att Sixten Boström bara bärgat en seger på de senaste 15 allsvenska omgångarna inräknat fjolårets avslutning. Den hopklumpningen tycker jag ändå haltar.

Det är ett helt annat lag ÖSK ställer på benen i dag än i höstas. Just därför påtalades hela vintern att det kommer ta tid att spela ihop den nya truppen. Lägg därtill att snittåldern sjunkit rejält.

Vad däremot ingen konkretiserat är hur mycket tid det nya bygget får ta? Var går gränsen? Allra minst ÖSK-ledningen som i år inte ens uttalat någon målsättning med säsongen.

Om man följer olika supporterforum är gränsen redan passerad. Men vad säger styrelsen?

Mitt tips är att tiden ges fram till EM-uppehållet. Precis som fallet var 2008, Boströms första mycket pressade vårsäsong i Örebro.

Då värvades Kim Olsen och John Alvbåge till klubben inför omstarten. Frågan är om något liknande ska behöva ske igen för att lämna den jumboplats laget nu parkerar på?

+ Den tilltänkta

Några iakttagelser i övrigt: strategen Armend Alimi började åter på bänken och byttes sedan in som högerytter. Jag har inte sett något liknande sedan spelmotorn Lars Larsen placerades i tvångströja på en kant av Stefan Lundin 2003.

+ Bäste örebroare på Norrporten arena var – Kevin Walker. Han ägde matchen efter paus.

+ William Atashkadeh fortätter att vara hundraprocentig. Och Mohammed Saeid är årets mest positiva överraskning.

För övrigt anser jag fortfarande att repriser över tveksamma situationer inte ska visas på arenornas storbildsskärmar. I Sundsvall fanns ingen. Det är nog domaren Bojan Pandzic tacksam för.

Mer läsning

Annons