Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

ÖSK-silver i skuggan av Skånes dominans

Den allsvenska butiken är stängd för i år och ÖSK ska givetvis fira och glädja sig åt sitt lilla silver. Fast örebroarna som fick anledning att festa loss mest under natten befann sig drygt tre mil norr om Trelleborg iförda glänsande guldhattar.

Annons

Under åren har det pågått en debatt om det bristande samarbetet mellan ÖSK och BK Forward. Kanske tar diskussionerna ny fart efter att hela tre söner av staden varit med om att ta guldet hem till Malmö igen. För det som blev ÖSK:s miss kom att spela en betydande roll i den bejublade mästartiteln som gick till Sveriges tredje största stad.

Alla örebroarna fick vara delaktiga, fast på olika vis.

Tredjemålvakten Dejan Garaca fick till exempel bara spela en hel match. Inte så konstigt då MFF har allsvenskans störste målvaktsnolla i Johan Dahlin.

Desto större avtryck fick Jimmy Durmaz sätta, men framför allt Jiloan Hamad som löste upp alla nervknutar genom att panga in det förlösande ledningsmålet för skåningarna.

När målet visades på Vångavallens storbildskärm var det en jubelexplosion som nästan hördes ända ner till Söderslätt där vi andra, som inte hade förmånen att vara med på festen, såg en för ÖSK helt betydelselös match.

Det var faktiskt

så att många av mina skånska journalistkollegor såg lite sorgsna ut när det bänkade sig på pressläktaren. Alla visste ju vilket drag och vilken fest som rådde på Swedbank stadion.

”Det känns som ett litet nerköp det här, men någon måste ju skriva om den här matchen också”, var den en Skåne-journalist som sa till mig innan avspark.

Det ryktades om att en skånsk tidning hade drygt 10 man på plats i vad som blev Malmös guldmatch. Det sätter lite perspektiv på en slutomgång där Skåne tog över titeln som Sveriges fotbollsnäste nummer ett.

En fotbollsregion som i dag svävar på moln.

Helsingborg fick bli den besvikne tvåan, men när Malmö både gjorde flest och släppte in minst mål sett över 30 omgångar är det svårt att komma med invändningar.

Att guldhattarna blev himmelsblåa i år är ingenting annat än rättvist, och det med i stort sett samma trupp som slutade sjua i fjol.

Ni som underskattat kontinuitet kan med andra ord sluta med det omedelbart.

I skuggan av mästarkampen tog ”lilla” Trelleborg sin främsta placering sedan säsongen 1993 och Tom Prahl fick äntligen känna på hur det är att besegra ÖSK som TFF-tränare. Resan som Trelleborg har gjort under hösten är inget annat än en braksuccé. Samme Prahl, som den 17 maj satt som tabelljumbo med sorgsen min i Behrn arenas pressrum efter 2-0-förlusten mot ÖSK, hade nu förvandlats till en harmonisk mysgubbe.

Men i Vångavallens inre var det få öron som fick höra hans förklaring till framgången. De flesta hade ju som sagt allt fokus på det som pågick en dryg halvtimmes bilfärd norrut.

”Det är säkert inte många ute i landet som bryr sig men vi i Trelleborg tycker det är stort. Och det är roligt att det blir tre Skånelag bland de fem bästa”, konstaterade Prahl.

Han är en klok man den där Prahl. Han, som för sex år sedan var tränare när just Malmö vann sitt förra guld, visade med de meningarna prov på stor insikt.

För inte många bryr sig om Trelleborg, och när de 2 330 som fanns på Vångavallen igår upplevdes som en positiv publiksiffra förstår ni i vilken undanskuffad och stilla tillvaro som klubben lever i.

Inte desto mindre är det en scenförändring värd all respekt. Liksom Malmö och ÖSK har kontinuiteten varit avgörande när Trelleborg skjutit fram sina placeringar i den svenska fotbollshierarkin. Främst därför att klubben inte har några slantar som inbjuder till några större omkastningar i truppen.

Med framgång föds också andras intresse, och truppen löper stor risk att splittras. Oron som finns bland de få, men tappra, supportrarna i True Blues visade sig innan avspark mot ÖSK när en stor banderoll hölls upp med texten ”Vi vill ha vårt radarpar kvar”.

Andreas Drugge och Fredrik Jensen handlade det om, för er som inte visste.

Även ÖSK går en osäker framtid till mötes men kan lägga ett fantastiskt forbolls-år bakom sig. Det har varit en resa som gett eko i fotbolls-Sverige som nu ser på det svartvita laget med helt andra ögon.

Men innan nästa kapitel skrivs i den här sagan under 2011 ska en Silly season genomlidas med många utgående kontrakt att ta ställning till, många samtal, möten, förhandlingar, galna och mindre galna spelarrykten.

Det är nu ÖSK ska ta nästa steg, där man dels inte skänker kommande guldhjältar i regionen till allsvenska konkurrenter. Men också att man vågar tro på sin kontinuitet och ser till att en klok och genomtänkt satsning genomförs som motiverar nyckelspelarna att vara kvar i klubben.

Mer läsning

Annons