Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

ÖSK utstrålar disharmoni

Har suttit och vridit och vänt på orden i en timma för att hitta in rätt i denna krönika. Men det har gått tungt. Kanske är det den kvävande värmen där jag sitter och skriver. Så.

Annons

Låt mig börja med ett motlägg. ÖSK är inne i en liten identitetssvacka.

Under flera år har allting gått spikrakt uppåt. Marknadssidan slår nya rekord varje år samtidigt som laget på planen klättrat och klättrat för att inför denna säsong säga sig vara redo för guld. Jag hör många säga det. Vi kan ta guld.

Den stora frågan är: Vill de det? Är det innerst inne det målet som är viktigast för spelarna? Det kollektiva målet?

Nästan hela säsongen har spelare, framförallt Michael Almebäck, Nordin Gerzic och Alejandro Bedoya, flaggat för att de vill röra på sig. Men även Marcus Astvald har flörtat lite med andra alternativ under sin tunga period.

De har inte klart sagt att de vill stanna i ÖSK och fightas om SM-guld utan de har sagt att dom vill iväg. Frågan är hur deras fokus varit? Både Gerzic, Astvald och Almebäck har gjort en sämre säsong i år än förra. Nu är Almebäck borta. Kanske en i raden?

När sedan även ÖSK går ut med att de gärna säljer, vilket är ekonomiskt förståeligt, för att utveckla klubben och visa att det går att bli utlandsproffs även i denna miljö då ändrar även de fokus. Säkert helt ofrivilligt. Det viktigaste blir inte att vinna SM utan att sälja iväg spelare som ska stärka kassa och image. Tror inte de menar så men det kan uppfattas så. ÖSK letar väg. Är de fostrare eller mästare?

Dessutom. Mitt i allt detta. Lägg till att runt nio nya spelare dök in i truppen innan allt startade i år, flera av dem kom in sent och var otränade. Några orkade inte ens 90 minuter. Dessutom var de inte inkörda i Sixtens spelsystem. Klart det påverkat insatserna. Från flera håll har det snackats om irritation angående defensiva arbetsinsatser och spelare som får spela fast de inte tränar. Det är sånt som skapar spelmässig disharmoni. Just disharmoni är vad ÖSK utstrålat under säsongen. Jämför man med förra året så är det en säsong av inre oro.

Det positiva är ändå att allt fortfarande är möjligt. ÖSK är i semifinal i Svenska cupen och har vid seger mot Elfsborg sex poäng upp till Kalmar på andra plats i den jämna allsvenskan och snart ska man ge sig in i ett Europacupspel. Det är inte en dålig säsong. Det är så här långt resultatmässigt en rätt bra säsong. Det kan låta märkligt. Men kraven har ökat i stan. Vi är inte längre nöjda med enbart poäng. Det ska vinnas med stil.

Å det är helt och hållet Sixtens eget fel.

Mer läsning

Annons