Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Rätt förväntningar minskar tvivlen på ÖSK

"Jag är en man som inte bygger min tillvaro på övertygelser utan mer från vilken grad av tvivel som gäller.”
Uttalandet gjordes i tv häromveckan av den underhållande polisprofessorn Leif GW Persson.
Hans filosofi känns just nu mycket lämplig att använda om årets ÖSK.

Annons

En träningsturnering i finska inlandet är fascinerande. Riktigt bister vinterkyla så fort man sticker näsan utanför dörren. Men i en trivsam inomhushall spelas det ändå en fotbollsturnering mellan några riktigt bra lag.

Vilken klass de håller?

Ingen aning.

Förutsättningarna kan variera beroende på träningsupplägg. De skiftar också eftersom lagen varvar A- och B-uppställningar. Är det något jag lärt mig genom åren så är det att inte lägga för stor vikt vid träningsmatcher – resultatmässigt.

Ändå är träningsmatcher alltid intressanta. Man kan bedöma enskilda prestationer, se hur olika spelare uppträder. Man får också chansen att se spelare som är på väg upp eller spelare som aldrig får chansen när allsvenskan startar.

Framför allt får man se hur bred en trupp är. Tre matcher på fyra dagar innebär att varje tänkande tränare måste gå runt på så många spelare som möjligt.

ÖSK har verkligen fått bekänna färg. Man kom hit med 20 spelare, ytterligare en anlände för ett provspel. Sedan dess har det fallit ifrån namn, ett efter ett, på grund av skador.

När Sixten Boström i dag söndag ska formera ett lag inför avslutningsmatchen mot TPS Åbo får han fundera ett extra varv.

Eftersom det är sju veckor kvar till premiär löser sig säkert en del. Men ett lag kan förstås också drabbas av liknande problem när allsvenskan väl sparkat igång. Därför är just truppens kvalitet väldigt viktig. Ofta helt avgörande när tabellplaceringar ska bestämmas.

Så hur ser ÖSK ut just nu? Mitt svar: spännande men ovisst.

ÖSK har i vinter gjort det som många kritiska röster krävt i många år - värvat lokala talanger. Inte bara en utan flera stycken och även från mer etablerade klubbar som IFK Göteborg och Degerfors. Det ska bli mycket skoj att följa deras utveckling.

ÖSK har också en solid grund bakåt där Michael Almebäck tagit klivet till att bli den klart lysande stjärnan. När han blir såld – för det blir han – finns en stabil återvändare i Patrik Haginge.

Mittfältet är så överbefolkat av kvalitet att det får räknas som ett lyxproblem.

Men längst fram ekar ihåligheten oroväckande. Andreas Haddad är ett intressant namn, men oprövad över längre tid. Och både Atashkadehs och Staafs skador oroar. Unge Marcus Astvald känns redan som anfallets säkraste bricka.

Provspelaren Kushtrim Lushtaku har visat kvaliteter här i Seinäjoki. Ändå befarar jag att han sorteras bort på grund av sin matchovana och fysik. Det finns ingen väntetid för en vänsteranfallare.

Utifrån fjolårets fina tredjeplats finns det inte mycket marginal uppåt, däremot en avgrund neråt. 2011 kommer att bli fotbollsåret som ställer en hel del obekväma frågor till både klubben och dess trogna supportrar:

+ Kommer publiken att acceptera om det blir resultatmässig tillbakagång?

+ Kommer ledningen att våga fortsätta satsa långsiktigt även när Europa lockar till sommaren?

+ Kommer Sixten Boström, med utgående kontrakt i år, att fokusera på resultat här och nu eller utveckling på sikt?

+ Kommer de etablerade stjärnorna i truppen att se värdet av att stötta talangerna?

+ Kommer talangerna att klara av den press det innebär att spela i en klubb som har en topplats att försvara?

I mina ögon är dessa frågeställningar viktigare för säsongens tonläge än den faktiska tredjeplatsen från ifjol. Svaren ger oss alla en grund att förhålla oss till. Med realistiska förväntningar kan det bli en intressant säsong.

Beskeden kommer att påverka min grad av tvivel inför årets ÖSK-säsong.

Mer läsning

Annons