Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Rosa tornado - men i ÖSKär det svart

En ny kaffemaskin i pressrummet, en sån där som man laddar med en liten plastsak och trollar fram espresso ur, överraskade med en smak kallad Pink Tornado. Sedan kom blåvitt från Götet ut till match i rosa tröjor, och jag tänkte att här ligger skär hund begraven.

Annons

Den rosa tornadon smällde mer eller mindre omedelbart in 1–0 i form av Philip Haglund med en våldsam högerträff, vänligt framspelad av ÖSK:s högerback Per Johansson. Jag insåg att det var rökt redan då.

Nej, jag skojar inte. ÖSK har inte vänt ett enda underläge till seger, och är just nu ett lag som inte vill nånting. ÖSK är ett lag som tappar ledningar och förlorar. ÖSK är inte ett lag som ligger under men vinner. Varför det är så har många svar, men inget absolut facit.

Här är två som jag tror betyder en del:1) ÖSK har hittills använt 29 spelare i allsvenskan 2011.

Som alla vet, det finns till och med forskning bakom, leder kontinuitet till framgång. Sju-åtta allsvenska klubbar har trupper som kan vinna SM-guld. Den klubb som kan gå en hel säsong utan skador i förstaelvan har en enorm fördel.

2) ÖSK gick in i säsongen med den uttalade målsättningen att slåss om guldet.

När den målsättningen relativt tidigt havererade kändes det som att en massa luft gick ur hela klubben. Som att 2011 är en säsong att spela av i väntan på att få börja om.

Roade mig med att kolla en del statistik innan jag åkte ned till Behrn arena. Det oroade mig.

Hade en känsla som sa att ÖSK har problem efter paus. Alltså sista 45 minuterna. Det hade jag alldeles obehagligt rätt i.

Efter matchen mot IFK Göteborg i går har ÖSK 15–10 i målskillnad före paus. Facit andra halvlek: 16–25. Sista 20 minuterna: 7–15.

Med statistik kan det mesta bevisas, men här skiljer alltså 14 mål mellan första och andra halvlekarna. I sammanhanget en mindre avgrund. Plus fem före paus blir minus nio efter.

Av det får var och en dra sina slutsatser, men en rätt självklar fråga är hur det står till med fysiken i ÖSK? Med uthålligheten? Med trötthet kommer misstag, med misstag kommer mål i baken.

Men det finns så klart också mentala aspekter att väga in.

Här är en märklig siffra till: Sju. Antalet förluster på Behrn arena. Det gör ÖSK till ett av seriens sämsta hemmalag, i hård kamp med Halmstad och Trelleborg.

För att lägga ytterligare en växel i den gnälliga lådan så undrar jag över klubbens värvningar under det senaste fönstret. Det som stängde med augusti.

ÖSK, som sålde Michael Almebäck och Alejandro Bedoya under sommaren och fick klart för sig att Andreas Haddad inte skulle spela mer i år, plockade in tre spelare.

Riku Riski på lån från Polen för Bedoya ser ut som en hygglig värvning. Men Brunet Hay Pino och Eidur Aron Sigbjörnsson är för mig väldiga frågetecken.

Brunet Hay Pino är värvad till den för 4-3-3-systemet så avgörande centerrollen. Men han platsar inte. Före går både Robin Staaf och William Atashkadeh. Varför ta hit en spelare som inte ens slår ut Staaf, som ju ÖSK-ledningen redan gjort sig av med i framtidsplanen? Hur har denne Hay Pino scoutats och av vem?

Isländske Eidur lär få visa om han duger som mittback mot Syrianska på onsdag, då Magnus Wikström är avstängd. Hittills har vi bara fått se honom som mindre lyckad högerback.

Mer läsning

Annons