Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Segern ett bra prov på tidigare ÖSK-läxa

Nyckeltalen 15, 15, 16 är en lyckad formel på hemmaplan. Men framför allt är det en tidigare läxa som gett de goda resultaten på slutet.
Segern mot Djurgården visar hur väl ÖSK numera klarar provet.

Annons

Det var en bländande första halvlek som hemmalaget spelade upp inför ögonen på årets hittills största publiksiffra på Behrn arena. Ett tag kändes det som målchanser i varje anfall.

Med normal utdelning kunde ÖSK haft ledningen med 2–0 redan efter drygt tre minuter.

Med normalt målskytte skulle ÖSK definitivt haft ledningen när Marcus Astvald gav Kim Olsen öppet mål efter en halvtimme.

Men normalt är inget bra ord att använda i drottssamanhang. Allra minst i fotbollsallsvenskan.

Kim Olsen undvek att göra 1–0.

Och Mjällby och Gais finns i tabelltoppen medan Göteborg, Kalmar och AIK sladdar i botten.

När ÖSK:s danske målkung låg utslagen efter jättemissen var jag inställd på att matchen var på väg att utvecklas till en frustrerad, krampaktig jakt på ett ledningsmål som sedan bortalaget skulle kontra in.

Men Olsen reste sig. Liksom hela laget. I andra halvlek kom ett rättvist segermål även om det också var långt ifrån normalt.

Av detta drar jag slutsatsen att ÖSK haft nytta av tidigare lektioner. Ungefär som i skolans värld. I början av terminen finns alltid klasser som inte inser allvaret. Eller elever som har sådan talang att de ibland frestas ta lite genvägar istället för att traggla på med alla tråkiga övningsuppgifter.

Så kommer det plötsligt ett oannonserat prov. Då avslöjas lättjan obarmhärtigt.

Hemmamatcherna mot Mjällby och Gais var sådana exempel där ÖSK-spelarna försökte ta genvägar till segern eftersom det gick så bra att rulla boll. Det återkommande tragglandet med anfall efter anfall upphörde i takt med att frustrationen växte.

Uppgiften blev betydligt svårare än man trott i förväg.

Magister Boström gav därför bakläxa till spelarna att inpränta ordet tålamod. Det är det som nu ger resultat.

Dels i form av många avslut. 15, 15, 16 är den anfallsglada siffer-raden mot Halmstad, Häcken och Djurgården. Dels i form av stabilt poänggivande hemmaspel.

Att det också är publikfriande tackar vi för.

Och med tanke på nuvarande tabell är det kanske snart läge att omvärdera förlusterna mot Mjällby och Gais.

ÖSK:s märkliga segermål sätter åter fokus på frågan om målkameror. Var bollen över linjen när målvakten Tommi Vaiho stötte bort den med händerna?

Omöjligt att avgöra från läktaren. Men eftersom domarna verkade säkra och ingen spelare eller tränare i Djurgården protesterade nämnvärt får vi anta att beslutet var korrekt. Jag förstår ändå inte motståndet mot att ta hjälp av tv-tekniken. Varenda allsvensk match tv-sänds och avbrott i spelet förekommer redan.

Ett mål i fotboll är så avgörande. Det finns ingen charm i att just det ska vara en bedömningsfråga.

För övrigt anser jag att Millencolins inmarschlåt nu används helt rätt. Låt den bara spelas i sin helhet medan lagen står uppradade på innerplan. Så görs det på alla andra arenor.

Allra sist: I dag gratulerar jag en ÖSK-legendar. Målvaktsfantomen Sven-Gunnar Larsson fyller 70 år.

Mer läsning

Annons