Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Självklart inget gratis från de randiga

Örebro Hockey såg närmast chockat ut efter 2–3 hemma mot Troja/Ljungby. ”Det kändes som att de hade gladpack på deras mål”, sa tränaren Jens Gustavsson. Och träffade huvudet med spiken, eller nåt.

Annons

Puckarna tog alla möjliga vägar, men in bakom duktiga HV-lånet Jonas Gunnarsson ville den inte.

Inte mer än två gånger. Jo, tre. Men en gång viftade domaren Marcus Linde bort ett alldeles korrekt mål för offside i målgården. Domare gör fel, precis som spelare och journalister och en del andra. Pucken var där och låg fri i målgården när Keith kom och tryckte in den. Regelrätt.

Den här gången blev det extra olyckligt för Örebro, då Matt Keiths bortdömda 3–1 i stället blev 2–2 nån minut senare, och 2–3.

Jens Gustavsson lyfte tanken igen – har domarskrået ett horn i sidan till Örebro Hockey efter Mikael Fahlanders twitterbatalj med Ulf Rådbjer. Klart de har. Domare är kompisar, domare är vänner, domare är människor. Det måste Fahlander förstå, och det tror jag att han egentligen gör.

Jag menar inte att domare medvetet förfördelar Örebro, eller nån annan. Men klubben ska inte räkna med något gratis från randigt hörn den närmaste tiden.

Örebro gör klart flest mål, försvarar inte sitt mål allra bäst, men har ändå den överlägset vassaste målskillanden. 49 plusmål är oerhört starka siffror.

Varför då? Av många anledningar.

Örebro har fem spelare på tio i topp i allsvenska poängligan. Inget annat lag har fem ens på topp 20. Det beror inte på att närkingarna enbart öser på framåt. Det beror snarare på att Örebro har flera skickliga individualister som också har förmågan att inordna sig i kollektivet.

Jared Aulin, allsvenskans just nu bäste spelare, är kanske det främsta exemplet av de fem i poängtoppen. Kanadensaren har hela verktygslådan, allt från grymma tempoväxlingar och total arbetsmoral till känsliga handleder och ett huvud fullt av finesser.

Conny Strömberg gör ett helt annat defensivt jobb än tidigare, men förmår ändå producera sina geniala passningspoäng. Samt ett och annat mål.

Men där finns också en utpräglad snajper som Johan Wiklander, en allroundcenter som Henrik Löwdahl och en elegant Marcus Weinstock, som blivit jämnare i spelhumöret.

Jag tycker fortfarande att det är underligt att inte örebroarna upptäckt det här laget. Arenan borde rimligen vara fullsmetad varje match. Vet inte om det sitter gammal surdeg kvar och bromsar från ÖIK-erans slutskede, åren innan allt havererade i en oundviklig konkurs.

Eller också fattar inte örebroarna hur bra Örebro Hockey faktiskt är.

Om man inte fattat det är det lämpligt att titta i tabellen. 78 poäng efter 34 omgångar och två fler än Växjö hade vid samma tid i fjol. Över 90 brukar räcka för spel i kvalserien. Att Örebro inte ska ta minst tio poäng till på 18 matcher är inte ens tänkbart.

Jag tänker inte säga att Örebro Hockey går upp i elitserien. En tio matcher kort kvalserie är alldeles för oförutsägbar för det. Det handlar så mycket om dagsform, en bra start, målvakter som räddar lite mer än alla andras. Om en del flyt.

Men jag törs lova att Örebro kommer att gå in i kvalserien med lika goda förutsättningar som Växjö hade i våras.

Laget kommer att vara kvalklart tidigt, och kunna träna hårt för att nå en formtopp i rätt tid. Och få chans att vila spelare med eventuella skavanker.

Så vad fattades i går? Jag säger som lagkaptenen Henrik Löwdahl – ”Med dålig utdelning hade vi gjort fyra-fem mål till på våra chanser...”. Ineffektivt för första gången den här säsongen.

Allt talar för att sensationslaget Bofors, Bik Karlskoga, följer med till kvalserien. För Örebro vore det sedan bättre om Leksand eller Rögle tar tredjeplatsen ifrån Västerås. Vik är kul derbyn, men passar av någon anledning örebroarna illa.

Mer läsning

Annons