Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Top Model tuffare än elitidrott

Hur hård och brutal får man vara för att förbereda förhoppningsfulla ungdomar för den ofta hårda och brutala elitidrottsverkligheten.

Annons

Ständigt pågår debatten att vi pressar talanger för hårt, att dom inte mår bra av den utslagning som sker på olika nivåer. En gammal sanning sa alltid att svenska fotbollspelare sällan var förberedda på det hårda klimat som proffspel utomlands utsätter individerna för. Väldigt få pallar den extrema påfrestningen.

Där ute ska svenska fotbollslirare konkurrera med spelare från hela världen, kontinenter som sydamerika och afrika för att ta ett par exempel. Ofta unga fattiga spelare utan någon annan framtid än just fotboll.

Spelare som dessutom lever med oket att just dom ska lyckas och försörja hela familjer, ibland hela släkter. Med den bakgrunden går man över lik för att nå framgången. Med den bakgrunden tar man nästan vad skit som helst.

Satt och pratade med en ung basketspelare under en lunch i veckan. Vi pratade ledarskap. Hårda respektive mjuka tränare. Kommunikativa eller icke kommunikativa. Jag tror att vi kom överrens om att det är väldigt individuellt och att en tränare måste kunna se individen istället för gruppen. Vissa behöver en rejäl verbal feting medan andra behöver gulligull för att prestera och må bra. Vi pratade amerikansk idrott och den stenhårda värld collegeidrottarna lever i den dagen då steget från skolvärlden ska tas. För de flesta i amerikansk fotboll så tar det stopp samma dag skolan slutar.

Baskettspelare som inte når NBA kan trots allt åka till Europa för att försörja sig men det är ett litet nålsöga att ta sig igenom. Vi satt där och eldade upp oss tillsammans med ett par andra bordskamrater. Idrotten är stenhård på toppen och de som inte inser det faller fort bort. Det är den clichéartade ”Eye of the Tiger” blicken som gäller. Men det finns nått som är ännu tuffare.

Såg på svenska Top Model häromkvällen. Det är f-n inte klokt hur dom blir malda i modets köttkvarn för att förberedas för den ännu brutalare värld som modebranschen står för. Dom piskas med nedsättande omdömen varvat med smekande hyllningar. Orkar man inte så bye, bye. Men jag antar att det behövs.

Till sist: Att först bli utvald att åka till LA å tävla om modelkontrakt. Sedan efter sexton timmars flyg vid bagagebandet få fem minuter och byta om, fotograferas, och sedan bli utslagen med vändande flygbiljett är nästan för grymt.

Blir man människa igen efter det?

Ja, om man ska lyckas enligt Izabella Scorupco och stjärnstylisten Jonas Hallberg.

Mer läsning

Annons