Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Total makeover när dissade blev hissade

Utdömda och totaldissade efter plattmatchen mot Redbergslid för en vecka sedan. Men mot Skövde visade ett gäng pånyttfödda Lif-spelare att ryktet om deras död var en aning överdrivet.

Annons

Ska erkänna att jag var en av dem som suckade högst efter den tafatta insatsen mot Magnus Wislanders RIK. Det är alltid svårt att ranka insatser från olika säsonger, man glömmer så lätt, men jag vill hävda att jag på ena handens fingrar kan räkna de tillfällen jag sett de brandgula så dålig som i den matchen.

Ett illa valt tillfälle av flera anledningar. Dels med tanke på att sponsorerna bjöd på gratis entré i ett försök att få fler ”icke-frälsta” intresserade handboll, dels eftersom Redbergslid var laget som låg närmast ovanför i tabellen.

Kanske borde den matchen läggas åt handlingarna. Jag kan dock inte undgå att fascineras av den totala makeover som Lif Lindesberg genomgått på bara en vecka. Det är visserligen mer regel än undantag att lag på elitnivå blandar och ger i sina prestationer, men det är ändå sällan som spelare uppträder på så diametralt olika sätt som Lindesberg gjort i de två senaste hemmamatcherna.

Insatsen mot Skövde väcker åter ett hopp om att Lif ska undvika den förhatliga jumboplatsen. Men nu är snart alla livlinor utnyttjade och laget har inte längre råd att vika ner sig i de matcher som måste vinnas.

Hittills har ju samtliga spelare drabbats av stora darren när de klassiska ”fyrapoängsmatcherna” dykt upp.

Kanske kan den numera bortgångne idrottspsykologen Willi Railos ”Bäst när det gäller” vara lämplig lektyr under VM-uppehållet. Att peka ut bortamatchen mot Redsbergslid 2 februari, när elitserien återstartar, som en nyckelfajt inför vårsäsongen är inte speciellt vågat. Då gäller det att de brandgula hittar tillbaka till den otvungna spelglädje som man såg i andra halvlek mot Skövde.

Kan Lif behålla den intensiteten i sina satsningar och dessutom släppa ut bollen till outnyttjade kantresurserna Oskar Erixon och Ricky Nordahl ibland så går inget laget säkert för Lindesberg.

Ja, förutom Sävehof förstås.

Handboll på annandagen väcker för övrigt en hel del minnen. Kanske framför allt från Lifs succéartade debutsäsong i elitserien.

Kommer ihåg att dåvarande kollegan Rickard Persson var skeptisk till hur en match under julhelgen skulle tas emot av publiken och började ana fiasko när det var folktomt utanför Idrottshuset strax före matchstart.

I stället hade publiken varit på plats sedan länge – redan när spelarbussen kom till Örebro var ståplatsläktaren fylld. Som grädde på moset vann dessutom hemmalaget klart över ”Mesta mästarna”.

Det var verkligen en annan dag.

Nu har det intresset svalnat något och ljudkulissen blir sällan så påtaglig som i Idrottshuset med dess fantastiska akustik.

Ändå måste Lif-publiken berömmas – den har verkligen varit bragdartad den här säsongen. Trots lagets alla motgångar så är snittet över 1 500 personer.

En riktigt snygg siffra.

Mer läsning

Annons