Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tre nya ÖSK-poäng förlåter det mesta

Den förväntade galapremiären mot Syrianska blev en föreställning i lite ”blåst på konfekten”-anda. Men tre nya poäng förlåter givetvis det mesta. Och det kan vara nog så underhållande.

Annons

Ingen kan i veckan ha undgått de uppskruvade förväntningarna inför årets hemmapremiär. Om de positiva ÖSK-vibbarna var höga innan seristarten skapade segern borta mot Göteborg en hajp jag nog aldrig varit med om tidigare i den här stan.

Med tanke på att första hemmamatchen också var mot nykomlingen Syrianska var inte bara publikfesten intecknad i förväg, folk pratade om en stundande målfest och drömde om ett sprudlande vackert spel.

Men fotboll är ett komplicerat spel. Och Syrianska en bra allsvensk debutant med många skickliga spelare.

Att det på matchdagen dessutom blåste storm i vindbyarna gjorde läktaraupplevelsen allt annat än behaglig.

Spelet på planen var nästan lika ryckigt. Det rätta flytet ville aldrig infinna sig för ÖSK. Visserligen förde vinden med sig ett Astvald-inlägg i stolpen redan efter fyra minuter. Men så många fler målchanser skapade inte hemmalaget i första halvlek.

Syrianska stängde ytorna på mitten, gjorde det trångt för ÖSK:s strateg Gerzic och var inte ofarligt på kontringar med Peter Ijeh på topp. Effektivt om än långt ifrån publikfriande.

Strax före paus fick jag detta sms från min tioårige son som kanske sa en del om underhållningsvärdet just då:

”Hej pappa! Hur har du det? Det är väldigt tråkigt här:-. Det är i alla fall inte jättestarka reklamskyltar:-”

Men årets ÖSK har redan efter två omgångar visat upp en delvis ny sida. Laget har en förmåga att mala på. Där man ifjol blev stressat av ett backande Mjällby och ett kontringsskickligt Gais fortsätter man nu bara att rulla vidare metodiskt. Tids nog kommer chanserna. Trots haltande spel är 1-0-segrar också värdefulla trepoängare.

I Göteborg var det Andreas Haddad som fick blixten att slå ner.

Mot Syrianska stod Alejandro Bedoya för åsknedslaget. I princip i motsvarande nätmaska som på Gamla Ullevi.

Därmed har amerikanen börjat infria det löfte han gav mig redan på försäsongen i Finland. ”Jag måste göra flera mål i år för att ta nästa steg”, sa han och berättade om sin extraträning. Den tycks ha gett resultat.

Bedoya rör sig nu också på ett smartare sätt i straffområdet, söker lite ytor i bakgrunden av den värsta gröten på fasta situationer exempelvis. Om jag siar rätt i min kristallkula leder detta till två saker:

1. Bedoya kommer att göra fler mål i vår.

2. Amerikanen kommer att byta klubb redan i sommar.

Mer komplicerade än så är inte fotbollens lagar.

Några andra iakttagelser:

+ En mäktig ÖSK-flagga vecklades upp på ÖSK-supportrarnas sektion vid inmarschen. Snyggt jobbat.

+ Sixten Boström kastade slängkyssar till läktaren under ärevarvet. Inte var dag man ser honom så känslosam. Att John Alvbåge ensam stod kvar och ledde hejaklacken börjar däremot bli en tradition.

+ Valdet Rama – vilken artist. Tunneln på Touma var fenomenal.

+ Tyvärr kretsar en del av efterspelet åter kring polisens insatser. Att just ÖSK är ett av pilotfallen för notan till fotbollsklubbar är kanske bara symptomatiskt. Ändå djupt orättvist i detta läge. Polisen är en statlig myndighet som bör behandla alla lika. Oavsett distrikt, oavsett om elitklubben är en förening eller aktiebolag.

Allra sist: Noterade att stadsbussarna i Örebro körde runt prydda med ÖSK-flaggor under matchdagen. Något som jag tidigare bara sett på andra håll i landet. En liten detalj som ändå bidrar till att höja känslan av att något festligt är på gång.

Mer läsning

Annons