Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tung brottning och en förbannad Gerzic

Jag gick på fotboll och fick se tungviktsbrottning i en skyttegrav. En på sitt sätt imponerande kraftmätning, men också så mycket nollnoll det blir. Inget charmlir, men en lång, tung och rätt brutal kamp när ÖSK och IFK Göteborg brakade samman på Behrn arena.

Annons

ÖSK:s framgång bygger på fördelen av (det otrevliga, nästan lite fuskiga) konstgräset. Hört den? Kan härmed avfärdas. Inför mötet med Blåvitt i går var ÖSK seriens näst bästa bortalag, och sämst av topplagen på hemmaplan.

AIK, Göteborg, Kalmar och Elfsborg är alla tydligt bättre hemma. ÖSK jämnast i hemma-borta-statistiken.

Hårdraget kan man således påstå att konstgräset på Behrn arena hindrat de svartvita från absolut guldsmak.

Är det skandal att bli förbannad när man inte får spela? Nä, tvärtom är det en sund reaktion i en värld där prestation och resultat alltid går först.

Är det smart att delge världen sin besvikelse inför en viktig match? Nix. Smart är det inte, men heller ingen skandal.

Nordin Gerzic var lysande på Söderstadion. Låg bakom ÖSK:s seger där, men blev varnad och avstängd. I Nordins frånvaro följde ÖSK upp med seger i Kalmar.

Inför toppmötet mot Göteborg i går hade tränaren Sixten Boström att ställa tre mittfältare på planen och göra en besviken.

Han valde att sätta Gerzic på bänken, att starta trion som vann i Kalmar.

Nordin svarade med att under eftermiddagen lägga ut en tråd på facebook med titeln ”riktigt jävla arg e jag”. Helt begripligt arg, på fel forum, eller åtminstone vid fel tidpunkt.

Kan tänka mig att Gerzic tyckte sig skriva detta privat bland vänner. Facebook har 300 miljoner medlemmar och Nordins sida är öppen för vem som helst. Kan publicistiskt därför jämställas med en blogg.

Men så sent som i onsdagstidningen hävdade Samuel Wowoah att det är hälsosamt högt i tak i ÖSK numera, att man faktiskt får bli förbannad och skita i den vattenkammade sidbena som präglat klubbens inte sticka ut-mentalitet tidigare. En artig polityr i alla lägen som aldrig vunnit något. Om Wowoahs utsaga inte bara är ord har jag svårt att se att detta tilltag på ”fisboken” ska orsaka någon intern storm i klubben.

Nordin Gerzic är en impulsiv person som ibland inte tänker efter före. Det får man ta med allt det goda han tillför.

Gerzic fick en halvtimme i går, bytte av trötte Marcus Astvald och ÖSK gick över till 4-4-2, diamantformat på mittfältet. Det dödade den röda maskinens övertag på mitten, och en het och revanschlysten och pigg Nordin gjorde ÖSK till ett anfallande lag igen. Jag säger igen, eftersom de första tio minuterna faktiskt var smått briljanta.

Många vädrar åsikten att Gerzic ska spela och Magnus Kihlberg bänkas. Nu spelade Nordin fram ”Kilen” till ÖSK:s bästa chans. Hade varit en fin klo om det anfallet avgjort.

ÖSK:s anfallsspel bygger i hög grad på att kanterna lyckas. 14 målgivande passningar har kommit från kantspelare, medan mittfältsfyran Kihlberg, Gerzic, Fredrik Nordback och Alejandro Bedoya levererat sammantaget två. Det säger förstås något om spelidén. Jag hade hellre sett Marcus Astvald kvar på högerkanten och Adriano till vänster i går, av den enkla anledningen att Astvald har truppens överlägset bästa inläggsfot.

Jag tappade räkningen vid fem bortslagna ballonger in mot Kim Olsen i går.

Slutligen: Göteborgs målvakt Kim Christensen ägnade sig åt något av det mest patetiska i fuskform jag sett. Gjorde sitt mål någon decimeter mindre genom att sparka på stolparna. Försvarade sig i paus med orden: ”Så gör jag alltid”.

Som Kenny Starfighter så träffande uttrycker det: Ischlo pischlo!

För övrigt tar ÖSK medalj i år, utan att – som alltid – vara med i medaljstriden.

Mer läsning

Annons