Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ungdomarna klev inte fram

ÖSK Bandy hade världens chans att gå upp i elitserien men tog den inte.
Medan ÖSK-tränaren Stefan ”Lillis” Jonsson åkte de 600 meterna hem till Skallberget i Västerås och bedövade smärtan med en flaska vin efter förlusten mot Tillberga så fick kompisen och världens galnaste bandypensionär Pelle Fosshaug smälla champagnekorkar i ABB Arena.

Annons

Ingen sa det rent ut i ÖSK:s dämpade omklädningsrum men alla tänkte samma sak. Det var här och nu som steget skulle tas. Att besegra elitserielaget Vänersborg med så oändligt mycket mer tempo och rutin i två kvalmatcher är det ingen som på allvar tror. Visst, under kan ske. Taket kan ju rasa in i Arena Vänersborg ... fast det har det ju redan gjort kom jag på. Vänersborg tvingas spela sin hemmamatch på lördag på Gripens hemmaplan i Trollhättan och faktumet att Vänersborg får två bortamatcher i kvalet är egentligen det enda som talar för ÖSK.

Jag hade hoppats att ÖSK:s unga talanger skulle växa i en avgörande match. Att framtidsmän som Jesper Öhrlund, Simon Folkesson, Max Eriksson, Fredrik Spang och – framför allt – Erik Säfström skulle visa sig vara mogna uppgiften.

Men när det verkligen gällde var det egentligen bara målvakten David Movitz som klev fram och tog ansvar. Alltför många åkte mest och gömde sig. En stor besvikelse.

ÖSK blev helt klart störda av den galna första halvleken som hade allt. Det är inte lätt att få till ett ordnat spel med tre straffar och 65 utvisningsminuter emot sig i samma halvlek. Domaren Ulrik Bergman var övernitisk och blåste för allt som rörde sig.

Men i andra halvleken var det Tillbergas spelare som dominerade i utvisningsbåset så det håller inte att skylla på rättskiparna. ÖSK kom aldrig in i matchen, tordes inte kliva fram, och då vinner man inga matcher. Allra minst seriefinaler.

Jag kan inte sluta att fascineras av Tillbergas spelande tränare Pelle Fosshaug. Den femfaldige världsmästaren balanserar hela tiden på skiljelinjen mellan geni och idiot och då spelar det ingen roll att han fyllt 45 och att det heta temperamentet borde avta med åren.

Det är pinsamt och tröttsamt att lyssna till Fosshaugs eviga tuggande på isen som till största delen består av svordomar. Att han fick diagnosen adhd vid 43 års ålder förklarar en del, men inte allt. En spelare med så mycket rutin borde någon gång lära sig att knipa käft. Men när jag irriterar mig som mest så slår han till med en bländande passning eller en dribbling som bär en konstnärs signum och så är allt på nåt sätt förlåtet.

Fosshaug är en profil

som svensk bandy skulle behöva fler av.

Stefan ”Lillis” Jonsson är också en stor bandyprofil men inte lika färgstark. Lillis är Fosshaugs motpol, lugn och balanserad, nästan alltid med glimten i ögat. Därför överraskades jag lite av Lillis mörka blick när hans känslor för Tillberga kom på tal:

Jag gillar dem inte för fem öre, fnyser ÖSK-tränaren om den klubb som han räddade kvar i division 1 som spelare för nio år sedan.

Anledningen till de bittra känslorna är att Tillberga sålde Lillis till Hammarby 2001 för – 15 bandyhjälmar.

Det måste vara tidernas billigaste övergångssumma för en landslagsspelare.

Tillberga förnedrade mig, påstår Lillis.

Känslorna för Tillberga lär inte ha stärkts efter matchen i går.

Mer läsning

Annons