Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Våga mer än slutspel

Normalt bor det 400 personer i Sannahed mellan Kumla och Hallsberg. I går var det fest i byn ute på Närkeslätten. 4 124 åskådare trängdes på läktarna när Indianerna för andra året i rad tog sig till speedwayens SM-slutspel. Årets näst bästa publiksiffra.

Annons
Henrik Brändh, sportansvarig NA.

Det är intressant att skåda Indianerna förvandling från ständigt bottenlag till en plats i toppen. För två år sedan satt jag i en presskur i Motala och skrev något som kan liknas vid klubbens dödsruna sedan Indianerna åkt ur elitserien i sista matchen mot Piraterna. Då var klubben nere på botten och om inte Kaparna tvångsnedflyttats på grund av dålig ekonomi så är jag inte säker på om Indianerna kommit på fötter igen. 

Förra året skedde den stora uppgången i och med slutspelsplatsen mot Lejonen. Indianerna blev ett enkelt byte för världsmästare Nicki Pedersen och alla hungriga lejon i kvartsfinalen men det var inte långt ifrån att Indianerna hankat sig vidare till semi som ”best loser”. Speedwayens slutspel är så märkligt sammansatt att det lag som förlorar med minst marginal av de tre kvartsfinallagen får en gratisplats i semifinalerna.

Även om det jublades högt efter segern mot Vargarna i går, och fyrverkerierna smattrade över arenan, så hoppas jag att Indianerna inte är nöjda i och med slutspelsplatsen. Jag hoppas att hela klubben, allt från funktionärer till förare, sätter ribban högre än så. Indianerna har ett lag som har potential för att nå en SM-final men då krävs det att alla sju förarna levererar. Det har varit lite si och så med det under säsongen.

Mest ifrågasatt har VM-föraren Rune Holta varit. Med all rätt. Holta värvades med hjälp av dyra sponsorpengar men har inte lyckats lyfta laget på det sätt som många hoppats på. Samtidigt vore det djupt orättvist att såga den sympatiske norrmannen i bitar. Så dålig har Holta faktiskt inte varit, det bevisas av statistiken. Holta har på 14 matcher tagit 140 poäng och det är bara tre förare i hela elitserien som mäktat med mer – suveränen Jason Crump i Elit Vetlanda, Greg Hancock i Rospiggarna och Indianernas pålitlige polack Piotr Protasiewicz. ”Pepe” har tagit en poäng mer än Holta, 141, men å andra sidan kört en match mindre än norrmannen.

Även det andra VM-nyförvärvet, Grzegorz Walasek, har för det mesta kört bra. Framför allt i våras. Han har haft en dipp på slutet vilket av lagledningen viftats bort med frasen ”personliga problem”. Walasek har tagit 133 poäng på 14 matcher – helt okej.

Då är jag mer osäker på om förarna bakom håller hela vägen till en SM-final. Jesper B Monberg var starkt ifrågasatt i våras men har tagit kritiken på rätt sätt och är just nu Indianernas mest pålitliga kort bakom de tre tunga namnen.

Årets stora överraskning är definitivt unge dansken Leon Madsen som tagit massvis med poäng från reservplats under hela året. Då går det tyngre för egna talangen Simon Gustafsson som just nu kämpar mot egna hjärnspöken. Jag har väntat hela säsongen på att det ska lossna för Simon, och jag väntar fortfarande. 

Plats 2 är just nu den stora knäckfrågan för lagledaren Dalle Andersson. Matej Ferjan, Joonas Kylmäkorpi, Magnus ”Zorro” Zetterström och, i går, Renat Gafurov har alla testats men ingen har infriat förväntningarna. Minst dålig har ryssen Gafurov varit.

Tisdagskvällen blev även en stor ekonomisk succé för Indianerna. 72 företag betalade en krona per åskådare. Eftersom det kom över 4 000 kammade klubben hem 300 000 kronor på ett bräde. En bra kompensation för publikbortfallet från den inställda matchen mot konkursade Smederna. Matchen i går räddar sannolikt klubben från röda siffror i bokslutet.

Till sist: Det är roligt att se alla barn på speedway. De är överallt, på läktaren, i hoppborgar och i grässlänter. Speedway i Sannahed har verkligen blivit en favorit bland barnen.

Mer läsning

Annons