Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vi gnetade på ett kriminellt sätt

Sköllersta är Sveriges fjärde bästa lag i futsal. Eller om vi ska vara ärliga: Sveriges bästa utomhuslag inomhus.
Det är respekt.

Annons

Tre renodlade futsal-föreningar var för bra när SM-slutspelets avgjordes i Lindesberg.

Det är logiskt.

Sköllersta skakade två av lagen men förlorade till slut som man själv brukar vinna.

Det är också logiskt. Och respekt.

Utekillarna försökte vara inne på samma sätt som de som bara är det.

Jag har alltid själv älskat att spela fotboll inomhus. Futsal fanns inte på tidigt 90-tal när de gula, nostalgiskt håriga bollarna regerade och vi alltid efter idrottslektionerna i skolan kastades fram en madrass framför handbollsmålet och körde rulla-skjut tills vi själva rullade ut. Av trötthet.

Om jag än i dag skulle få en minut på mig att lista aktiviteter som är roligare skulle jag nog misslyckas rätt hårt.

Förmodligen var det nog därför min egen fotbollskarriär i Eskilstuna vek av till avlägsna planer med förvirrade pensionärer som ensamma åskådare, medan de flesta andra spelade sig genom pojkallsvenskan och juniorallsvenskan.

På den tiden handlade det mesta att spela inne om individuell teknik, friheten att skapa målchanser och inte stirra sig blind på hur motståndaren ställer upp. 1–2–1 eller 2–2 kunde kasta sig i väggen. Mest teknisk spelar. Oavsett var.

Lägst skor hade störst fördel. Klassiska handbollsskon Adidas Special var den som alla ville ha, de som samtidigt spelade innebandy och bar klumpiga men stukningståliga Puma Defender var torsk redan innan matchen hade börjat.

Att jämföra futsal med vanlig fotboll är väl lika ärligt som säga att innebandy på fullstor plan och på liten, med färre spelare och små mål utan målvakt, är identiskt. Så är det naturligtvis inte. Inomhus kan du så klart stänga ytor på ett effektivare sätt. Gnetspela och hoppas att en kontring ska göra skillnad.

Sköllersta kunde ha gjort så men gjorde det inte. Bjöd upp på ett så värdigt sätt man bara kunde. Förlorade. Men vann heder.

Jag har själv tidigare i livet varit med och dragit fotbollens offensiva synsätt så långt ner i geggan man bara kan komma.

När jag växte upp och spelade i City i Eskilstuna hade Brommapojkarnas 81-kull 21 lag.

Lag 1 var bäst, lag 14 mittemellan, och lag 21 de stackare som blev över. När vi spelade utomhus lyckades vi skaka BP lag 6 och 7 några gånger. 4 och 5 var bara att glömma.

När vi sedan deltog i en inomuscup i Haninge small det till i lottskålen och BP lag 1 dök upp på andra sidan.

Inte BP 6 eller 7. BP lag 1. Av säg 400 81-killar i föreningen var det nu de tio bästa.

Vi gnetade på ett kriminellt sätt. CSI-lamporna skulle hittat spår i varje närkamp.

Sparkade bort bollarna så det ven flisor från ribbstolarna och maskade så det kröp larver ur öronen. Ja du förstår. När matchen var över hade vi, jag minns fortfarande inte hur, inte varit utanför vårt straffområde men ändå nått 1–1.

Babis Stefanidis, Pablo Pinones Arce och Pontus Segerström blev sedan alla allsvenska spelare.

Ingen av Citys spelare blev det.

Undrar varför ...

Mer läsning

Annons