Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vicky – en legend på Trängens IP

När jag var liten hade mina föräldrar en sommarstuga vid sjön Usken en bit utanför Nora. En lång grusväg tog oss upp på toppen av ett litet berg med ljuvlig utsikt öven sjön.
Vi hade en hund på den tiden, en border collie som hette Vicky. Jag började tänka på henne när jag såg Zlatans fint före 2–0-målet mot Island i onsdags.

Annons

Vicky var den bästa defensiva ytterback jag någonsin mött. På somrarna brukade jag träna fotbollsfinter mot henne på den där grusvägen. Timme efter timme utmanade jag Vicky. Hon böjde på frambenen, stod där lågt med god balans och lämnade aldrig någonsin bollen med blicken. Alltid på rätt sida när jag försökte förflytta mig i sidled för att ta mig förbi. Det var ett omöjligt uppdrag.

Jag är rätt säker på att det var just hennes skicklighet i försvarsarbetet som utvecklade mig till en helt annan spelartyp. Att aldrig komma förbi fick mig att söka andra lösningar på problemet.

Vicky var ett föredöme när det kommer till träning och fokusering. När jag inte orkade utmana längre på den där grusvägen gick hon och la sig i slänten nedanför uteplatsen. Bollen placerade hon på densamma och sen väntade hon.

Varje gång någon i familjen gick förbi så sparkade man iväg bollen och Vicky satte fart efter den på ett lika imponerande sätt som i försvarsarbetet. Hon gick aldrig bort sig helt och kom alltid tillbaka vid de små, små misstagen. Lite som när Michael Almebäck var i ÖSK.

Vicky är en legend på Trängens IP där hon mer eller mindre bodde eftersom mina föräldrar hade Fyrkantens Gatukök.

Ofta agerade hon bollhämtare bakom målen vid skotträning. Det var ett hårt jobb då de flesta skotten gick över eller vid sidan om målet när BK Forwards A-lag tränade. En annan gång blev Vicky så trött på det dåliga spelet i en divison 3-match att hon bestämde sig för att agera. Hon sprang in på planen, snodde bollen och började dribbla bort 22 man. Domaren blåste förstås av och speakern ropade på herr Blohm som något skamsen fick hämta Vicky mitt ute på planen där hon låg och tuggade på bollen.

När Vicky inte tränade eller bytte in sig själv i matcher låg hon i lastutrymmet på familjens bil på parkeringen vid kiosken och åt stärkande mat för att bygga upp depåerna igen. Vicky var bättre än jag på allt. Hade hon varit människa hade hon spelat i Lyon.

Vickys ande svävar fortfarande över Trängens IP då hennes aska spreds under de lummiga träden runt planen. Jag tänker ofta på henne.

Mer läsning

Annons