Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Viktig förändring gav resultat

Efter tre blytunga julimatcher mot Häcken kom till slut en förändring. Två mål sista tio minuterna på Rambergsvallen? Ja, visst.
Men framför allt äntligen ett annorlunda spelsätt som gav utdelning.

Annons

ÖSK:s kvittering var på sätt och vis ett litet skönt mirakel. Det är alltid lite slumpartat när ett lag kan komma tillbaka från ett 2-0-underläge på bortaplan sista tio minuterna. Särskilt som det länge fanns otäcka vibbar från en Göteborgsresa jag gjorde förra våren. Den gången var Gais motståndare. ÖSK tillbakapressat både spel- och målmässigt och Magnus Wikström blodig ut på bår i första halvlekens sista minut.

Faktum är att Sixten Boström också fick en flash av den hemska minnesbilden avslöjade han efter slutsignalen. Men nu blev reprisen inte lika dyster. Trots att Häcken ledde med 2-0 och hade bud på fler mål som bara en storspelande John Alvbåge förhindrade. 

Med bytet av Tommy Wirtanen i första hand och Alejandro Bedoya i andra hand ställde ÖSK om till ett spel som vi inte riktigt sett tidigare i år. Wirtanen slickade inte bara högerkant utan vandrade återkommande in mer centralt med boll och god fart. Därmed fanns det fler alternativ än att slå högt mot Kim Olsen.

När Bedoya kom in var det inte ens ett alternativ. I stället fyllde fler ÖSK:are på i straffområdet. Fler spelare kunde hugga på bollar som studsade runt Häckenförsvararnas ben. Att sedan alltid lika ambitiöse och löpvillige mittfältaren från USA fick göra sina två första mål var naturligtvis extra roligt. Jag tror det var precis den spärr som Bedoya behövde lossa för att känna att han utvecklas i rätt riktning.

Jag hoppas kvitteringen också ger Boström mod att försöka coacha ännu hårdare när matchbilder inte utvecklas som han först tänkt. Han har hittills inte gjort sig känd som den store omkastaren utan har valt att tro på sin startelva i vått och torrt. Hans resultat i ÖSK har hittills medfört mycket gott samtidigt som jag är helt övertygad om att några alternativa verktyg måste visas upp när laget kör fast.

Nu är triologin om ÖSK:s möten med Häcken avslutad. Mycket har sagts om mötena sedan jag satte min första punkt från cupmötet på Rambergsvallen. Jag ska inte förlänga den diskussionen på annat sätt än detta:

Juli har varit en månad för en ovanligt uppfriskande debatt.

Den har förts i media av journalister, krönikörer, experter och bloggare. Den har hörts från ÖSK-supportrar och runt fikaborden på arbetsplatserna. Förhoppningsvis också internt inom klubben.

Häcken har varit rena katalysatorn.

Det behövdes en till synes ointressant cupmatch för att tända lågan. Få det heta engagemanget i Örebro att visa sig med sin fulla kraft. Plötsligt pratade alla uttagningar, laguppställningar, dagsform, skador och coachning. Alla hade en egen åsikt. Och för ett tag tycktes det som att alla ville låta omvärlden ta del av den. 

Det är precis det engagemanget en elitklubb utvecklas av. Det kan inte bli bättre. Det viktiga är inte att ha rätt eller fel i debatten. Det viktigaste är att debatten förs och hörs. Att det förmodligen strider mot den natur klubbens tränares innerst inne består av är nog ett pris den gode Boström får vara beredd att betala. Han har ändå så många andra förtjänster. 

För övrigt är det svårt att tycka illa om en arena som Rambergsvallen där det spelas riff från Bruce Springsteens Badlands som måljingle för hemmalaget.

Allra sist: Minnesgoda läsare vet att jag tidigare tillämpat leken ”finn fem fel” på ÖSK:s matchannonser. När nu reklambyrån ändrat sig och hade en riktig bild på revykungen Peter Flack och hans kaffetermos tyckte ÖSK-ledningen att det gav helt fel signal till allmänheten.

Otack är världens lön. Undrar vad nästa kapitel i följetongen blir?

Mer läsning

Annons