Annons
Vidare till na.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Stark hemkänsla men ingen elegans

Maten på Dannes är ganska stabbig – lite för fet och utan elegans. Men vi kan ändå förstå att många gillar att gå dit, hemkänslan är inte att ta miste på.

Dannes är den lilla restaurangen i hörnet på Järntorget. På något sätt skulle man kunna beskriva stället som en sylta. Inredningen går i oxblod och där saknas varken bardisk eller Jack Vegas-maskiner. Många av gästerna är stammisar, syns ofta där och det skapar en mysig, familjär stämning som smittar. Det är lätt att trivas där inne.

För 80 kronor får man en riklig lunch. På menyn finns mest husmanskost: biff Stroganoff, panerad fisk och så raggmunk varje tisdag – något som blivit lite av Dannes signum. Det går som ett lämmeltåg därifrån med lunchgäster med matlådor i vita påsar varje tisdagslunch.

Servicen är bra. Personalen är trevlig, skojar lite med gästerna och småpratar med stamgästerna. Dessutom går det fort och enkelt att få maten. Vi hinner knappt plocka åt oss av salladsbordet innan varmrätterna kommer fram till bordet, det är skönt när lunchen bara är en timme lång.

Men maten då? Salladsbordet får godkänt men inte så mycket mer. Där finns både färska grönsaker och några som har piffats till lite extra, tre såser att välja mellan och både hårt och mjukt bröd, inget som sticker ut.

Och likadant är det med varmrätterna. Ena dagen vi är där serveras helstekt fläskytterfilé med kantarellsås och stekt potatis.

”Tänk: den bruna maten”, säger en av lunchpatrullens medlemmar och menar det inte som någon komplimang. Potatisen saknar fasthet och är ganska osaltad, men det kan räddas med hjälp av saltkaret. Köttet är mört och fint men torrt. Svampsåsen stabbig och pepprig.

Den andra gången vi är där äter vi lasagne. Ute är det kallt och murrigt och den kladdiga pastarätten är god och passar bra även om den skulle ha vunnit på att ha lite mindre bechamelsås, kladdigheten är genomgående på Dannes. Dessutom serveras raggmunk och fläsk, och vi förstår varför det har blivit Dannes signum. Raggmunken är inte direkt krispig utan mer åt ungspannkakehållet. Fläsket är välstekt och gott. Man blir garanterat mätt.

Däremot är inte Dannes ett ställe för den som vill ha lite lättare mat, kanske något vegetariskt eller något som känns modernt, men ibland räcker det att portionerna är stora och vällagade.

Efter maten får vi kaffe och två sorters kakor att välja mellan. Tyvärr är båda halvtrista storkökskakor, som mest smakar smaksatt mjöl och margarin.

Men det är ändå ganska trevligt att sitta i fönstret och titta ut, så där i hörnet av Järntorget. Det kommer nästan alltid någon man känner igen och det är kul att spana på folk.

Betyg Dannes

Totalt: 12 poäng

Service: 4

Snabb och bra, vi hinner knappt ta av salladsbordet innan varmrätten kommer. Personalen småpratar med gästerna, frågar stamgästen intill hur det är med den onda axeln. Det är väldigt trevligt, den familjära stämningen är Dannes bästa gren.

Smak: 3

Här vet man vad man får: husmanskost av gammalt snitt. Det mesta är lite för stabbigt, lite för fett. Men det smakar tryggt – och inte illa. Och portionerna är minst sagt rejäla.

Meny: 3

Klassisk husmanskost, panerad fisk, kalops, raggmunk och fläsk. Men inget vegetariskt, inget extra, inget modernt. ”Tänk den bruna maten”, säger en av patrullens medlemmar.

Extra: 2

Nej, något extra får man inte på Dannes. Om man nu inte räknar Jack Vegas och ett par färdigköpta kakor på pluskontot. Däremot har man utsikt över Järntorget och det gillar vi.