Annons
Vidare till na.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Stolta föräldrar till HBTQ-unga: "Den här gruppen är så viktig – att få träffa andra som vet precis"

Framför mig har jag fem stolta föräldrar. Stolta så där som alla föräldrar är över sina barn, men dessutom extra stolta över det mod och styrka det handlar om här. De fem stolta är nämligen föräldrar till var sitt barn som föddes med en utsida som inte stämde med insidan.

Det är mycket kärlek i rummet. Robin, Olivia, Matthew, Ida och Alex. Så heter de fem modiga och starka som samtalet kretsar kring.

Björn, Anna, Susanna, Katri och Katja. Så heter fem av de stolta föräldrar som samlats på NA den här kvällen. För att sätta ord och ansikten på ett ämne som rätt ofta möter frågetecken och missförstånd, och i värsta fall fördomar och elakheter.

Det var i april förra året som jag skrev om Susanna Bergman och hennes initiativ att dra igång det lokala nätverket "Stolta föräldrar Örebro". En grupp för anhöriga till HBTQ-unga.

"Jag är en vanlig förälder, och absolut inget proffs", berättade Susanna då. "Men jag vill öppna upp för samtal och ett nätverk dit man kan vända sig när frågorna hopar sig och oron griper tag."

Jag sveper med blicken över de fem jag nu har runt mig. Frågan känns ju aningen överflödig, men jag ställer den ändå:

Hur har det gått?

Svaren kommer snabbt:

– Det har gått jättebra! Vi är igång, och träffas en gång i månaden.

– Till antalet är vi inte jättemånga, men vi vet att det finns fler där ute – som ännu inte hittat oss.

– Den här gruppen är så viktig. Att få träffa andra föräldrar som vet precis.

– Det är angeläget att visa att vi finns, och alla med HBTQ-barn är välkomna. Många känslor och funderingar är desamma, den där första förvåningen och chocken. Vi kan stötta varann.

– Själv läste jag i NA om gruppen, då för ett år sen. Och jag kände direkt att jag ville vara med.

De fem är föräldrar till barn och unga i olika åldrar, och som nått olika långt på sin väg. Men alla fem berättar om liknande tankar och känslor längs resans gång.

– Man visste tidigt, men hoppades att det inte skulle vara så för barnets skull. "Hur ska det bli för detta vackra människobarn?" Det var en så extremt omvälvande omställning, med sina egna och andras reaktioner.

– Jag förstod att nåt skavde, men det som följde fanns inte i min föreställningsvärld. Att mitt barn upplevde sig vara född i fel kropp kom som en chock! Jag som för mig själv tänkt saker som att "det är svårt att vara tonåring, och att hitta sig själv – men det går väl över." Jag blev väldigt rädd i början, visste inte hur jag skulle göra för att stötta på bästa sätt. Och när det väl landat i en själv blev nästa steg övriga nära och kära; syskon, mor- och farföräldrar, kusiner, vänner ...

– Vi bodde i en liten ort, där omgivningen hade svårt att förstå och acceptera. Vi hade först tänkt flytta till Göteborg, men det räckte med Örebro där vi kunnat börja om på nytt. Hon har varit så jättestark. Jag har själv varit med om att höra hur folk ropar "jävla transa" efter henne. Men samtidigt har vi också fått mycket positivt från folk: "Vad modigt att våga vara sig själv."

– Det är angeläget att få synas som förälder, och lyfta ämnet. Ju mer kunskap desto mindre rädsla.

– Människor är ibland väldigt okunniga, och kan säga opsykologiska saker. Som att "tror du att det beror på nåt särskilt?" Det kan bli så otroligt fel. Som förälder är man ju tillräckligt bra på att skuldbelägga sig som det är. Men det här är inget som går att påverka. Det är en identitetsfråga som är så stark att man vågar trotsa allt. Det handlar om otroligt modiga människor!

– Morfars reaktion var så skön. Han konstaterade bara att " det här har jag alltid förstått".

De fem stolta berättar om hur den där första sorgen och smärtan så småningom la sig, och hur man rent känslomässigt gled in i en ny fas:

– Jag blev lugn vid insikten att det finns så mycket konkret att göra.

– Jag var så orolig inför könskorrigeringen, men efteråt kände jag bara stolthet och lycka.

– Det var en väldigt lång process och väntetid, så när man väl var där kändes bara en lättnad. Att få se sitt barn landa i sin identitet, och få vara den på utsidan som hela tiden funnits där på insidan.

Ändå så mycket oro:

– Hon har haft svårt att få jobb, och har ännu inte hittat sin plats. Vilka arbetsgivare tar emot transpersoner? Hon måste vara så mycket starkare än andra i sin ålder.

Gruppen försöker gå i bräschen när det gäller att bana väg för såväl sina egna som andras barn. Nu senast genom en skrivelse till Örebro kommun, gällande dess handlingsplan för HBTQ-arbete.

– Det finns mycket bra saker som redan görs, men vi känner att det behövs mer.

– Min son sa i nian att "du fattar väl att jag inte kan gå in i tjejernas omklädningsrum och byta om – jag känner mig ju som en fluktare". Och visst kan man förstå att det är svårt att vara en kille i en tjejkropp – och att byta om inne hos killarna blir ju därför också svårt.

– Där skulle ett extra omklädningsrum behövas. Med dusch, och inte bara en skrubb.

– Det finns massor av praktiska saker, och det kan bli oerhört kränkande att befinna sig i skolan om inte såna här saker tas om hand.

Har ni fått svar från kommunen?

– Ja, att man jobbar på det men att det tar lite tid.

Hur känns det?

– Vi tänker ju att vi har barn och ungdomar som befinner sig mitt i detta just nu. Många mår så kasst ändå, och det finns orsaker till att så många transungdomar inte orkar gå ut gymnasiet. Den psykiska ohälsan är tyvärr enorm, och det är ju den vi vill vara med och motverka.

– Det behövs ökad kunskap bland all skolpersonal, och allmänt en ökad kompetens hos skolsköterskor och kuratorer för att kunna bemöta detta på ett bra sätt.

Vi ser gärna att kommunen arrangerar en infodag för alla anställda, där vi föräldrar gärna ställer upp och berättar.

Tills vidare fortsätter gänget med sina egna månadsmöten. Nästa gång den 1 juni mellan klockan 18 och 20 i RFSL:s lokaler på Västra Nobelgatan i Örebro.

Vad vill ni säga till läsare som känner igen sig i er situation?

– Att i början kan det vara oerhört svårt att ta steget och prata med någon. Man kan ha världens snällaste vän, men handlar det om någon oinsatt blir det svårt ändå. Men vi finns här, så kom förbi om du vill. Vi pratar, och det är helt okej att böla och pysa ur sig. Sen dricker vi kaffe och äter bullar.

Om Stolta föräldrar

► Stolta föräldrar vänder sig till anhöriga till HBTQ-unga. Man ses vanligtvis en gång i månaden mellan klockan 18 och 20 i RFSL:s lokaler på Västra Nobelgatan i Örebro. Kommande möten; 1 juni, 10 augusti, 7 september, 5 oktober, 2 november och 14 december.

Om HBTQ

HBTQ är ett samlingsnamn för homosexuella, bisexuella, transpersoner och personer med queera uttryck och identiteter.

Homosexuell. En person som har förmågan att bli kär i och/eller attraherad av någon av samma kön.

Bisexuell. En person som har förmågan att bli kär i eller attraherad av människor oavsett kön kan kalla sig bisexuell. Bi betyder "två" och vissa föredrar därför andra begrepp, som exempelvis ”pansexuell”, för att signalera att de ser sin sexuella läggning bortom tvåkönsnormen.

► En transperson är en person som inte alls eller delvis inte identifierar sig med det kön den har fått tilldelat vid födseln. En person kan också vara transperson som inte följer rådande normer för hur en person med ett visst juridiskt kön ska vara, förutsatt att personen själv identifierar sig som transperson. Ordet trans är latin för ”överskridande”. Transperson är ett paraplybegrepp med många undergrupper och det går att vara transperson på många olika sätt. Begreppet rör könsidentitet och könsuttryck och har ingenting med sexuell läggning att göra.

Queer. Ett begrepp som grundar sig i kritik mot idéer om normalitet i fråga om kön och sexualitet och hur vi placeras i olika kategorier som alla tar utgångspunkt i heterosexualitet och könsbinaritet som norm. Med andra ord ett ifrågasättande av dominerande idéer om hur människor ska leva i sexuella relationer och andra relationer, hur vi ska bilda familj, hur vi ska uttrycka kön osv. Det finns queerteori inom den akademiska världen, queeraktivism med folk som vill organisera sig för att förändra rådande normer och strukturer, och personer som kallar sig själva queer. Att vara queer kan innebära en önskan att inte behöva definiera sitt kön eller sin sexuella läggning, medan en del använder queer som ett sätt att beskriva sin könsidentitet eller sin sexualitet.

Källa: rfsl.se