Annons
Vidare till na.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Stora Örebro

Stora Örebro har pampigaste läget i stan, med sin ingång mitt från Stortorget. Synd bara att köket inte lyckats hålla sig kvar i samma klass som Lilla Örebro.

Sedan några år tillbaka har Lilla Örebro varit en av stans säkraste lunchställen. Visserligen lite trångt och krångligt under lunchtid, men med säkert god mat.

Nu har den lilla krogen flyttat från Nygatan till Stortorget, och heter Stora Örebro.

Man kommer inte ifrån att de nya lokalerna är snyggare än de gamla. Man kliver direkt in i en snygg, modern lokal som främst används som bar på kvällstid. I nästa rum är det uppdukat med buffén och ett stort antal vita, prydliga bord med pinnstolar och läcker popkonst på väggarna.

Det är lätt att trivas där. Lite bullrigt när det är mycket folk, men lätt att plocka ihop bord och stolar så det passar i storlek till just ditt sällskap. Det enda problemet med inredningen är att det är väldigt öppet, så pass att det nästan är svårt att prata eftersom det känns som om alla vid borden runt omkring hör precis vad man säger. Lite mer privat känns det i bardelen, där man kan krypa upp på små barstolar och sitta tätare ihop. Men någon i panelen tycker att det blir för obekvämt för en lunch.

Köket ligger öppet och man ser kockarna laga mat under tiden, det är kul att titta på dem när de jobbar och det ger ett fräscht intryck: De har inget att dölja. Trots de trevliga lokalerna, finns det ett stort men med den nya restaurangen. Maten är inte alls lika bra som på Lilla Örebro. Tanken är god: Den består av två bufféer, en varm och en kall. Den varma består av husmanskost med en twist, och menyerna är fyllda av experimentlusta.

En dagen är det rödhavsabborre med kumminkryddad lax- och räkröra, där kumminsmaken inte passar så bra ihop med fisken. Dessutom är fisken lite för torr. Det är den även den andra dagen, när det serveras rödpestogratinerad sejfilé. Där har fisken bakats så länge att ytan nästan inte går att skära igenom. Till det serveras stuvad potatis som inte heller smakar så mycket.

En kycklinggryta kallas också smaklös, av en av smakpanelens deltagare, och laxen får betyget ”menlös”. Då får köttfärslimpan med konjakskryddad champinjonsmak bättre betyg. Köttet är visserligen lite torrt, medan såsen får betyget ”mycket god”. Även en broccoligratäng som serveras till stekt fläsk med löksås är riktigt god.

Den kalla buffén däremot, får med mer än beröm godkänt. Grönsakerna är fräscha och goda och lagom många, en potatissallad piggar upp och de ugnsbakade rödbetorna med rödlök är så goda att vi tar om. Men däremot finns tyvärr inget vegetariskt alternativ till varmrätten. Till kaffet serveras bitar av wienerbröd. Vi väljer en bit med choklad på, och eftersom den är delad är den alldeles lagom stor – och dessutom färsk.