Annons
Vidare till na.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Största förändringen sitter i huvudena

Bästa matchen efter EM-uppehållet. Ändå ”bara” en poäng borta mot Åtvidaberg för ÖSK. Men det var en insats och framför allt en inställning som lovar gott inför framtiden för Peo Ljungs mannar.

ÖSK har förbättrat det mesta med Peo Ljungs intåg i laget. Anfallsspelet har dock varit rätt uddlöst och det är sällan som laget spelat till sig målchanser.

Det flesta farligheter har kommit efter fasta situationer. Och det fortsatte i samma bana mot Åtvidaberg – till en början. För det dröjde nästan en halv halvlek innan ÖSK över huvud taget tog sig in i Åtvidabergs straffområde. Då sköt Valdet Rama tätt utanför efter en kontring. Det skulle förändra matchbilden helt.

För ÖSK tog över matchen. Visserligen fortsatte hemmalaget ha mest boll och man visade också prov på den fina anfallsfotbollen laget står för. Men med den filosofin blottar sig laget bakåt. ÖSK kunde ganska så enkelt få till vassa kontringar. Och då blev det också farligt.

Man upptäckte verkligen Åtvidabergs svaghet, men förmådde inte att utnyttja den helt och hållet i första halvlek. Hade man fått med sig ett ledningsmål innan paus är jag övertygad om att man hade vunnit.

Men det andades en hel del optimism hos gästerna efter den första halvleken. En optimism som, om den här matchen hade spelats i våras hade bytts ut i bedrövelse.

Åtvidaberg gjorde 1–0 direkt i andra halvlek. Men ÖSK lät sig inte nedslås.

Peo Ljung har fått till flera förändringar i ÖSK, men den största förändringen av dem alla är inställningen.

Från att ha hängt med huvudena under hela våren är nu ÖSK ett lag som aldrig viker ner sig. Trots det tidiga baklängesmålet fortsatte ÖSK med sitt tålmodiga anfallsspel.

Det gav utdelning till slut när Valdet Rama serverade en delikat passning till Marcus Astvald som stod för ett lika delikat avslut i bortre hörnet. Ett riktigt klassmål.

Efteråt pratade Ljung om att ”Sportklubben är ett lag” nu. Att det finns en optimism och glädje i laget och att han hittills inte träffat någon med hängande huvud. Och det syns verkligen på planen. Det är en helt annan energi i laget jämfört med våren och man jobbar som ett lag. Jag anser att Ahmed Yasin är ett lysande exempel på det.

Yasin har varit längst inne i ÖSK:s frysbox, men fick chansen i Tobias Grahn och Kalle Holmbergs frånvaro. Med ett självförtroende som förmodligen varit på botten, tackade han för förtroendet och var en injektion. Det blir ett angenämnt problem för Peo Ljung att ta ut startelvan när Grahn och Holmberg är tillbaka. Yasin försämrade knappast sina aktier i den här matchen.

Efter matchen var känslan att ÖSK var värda tre poäng. Men då blundar man för sanningen. För Åtvidaberg hade sina farligheter också. Bara halvminuten innan Astvalds kvittering nickade Viktor Prodell in 2–0, men blev avvinkad för offside. Åtvidabergs sylvassa anfallsduo Viktor Prodell och Magnus Eriksson hade inför matchen gjort 19 mål tillsammans. Det är fyra fler än vad hela ÖSK gjort sammanlagt. Det var en fröjd att se deras samspel och till den nivån har ÖSK fortfarande en bit kvar. Men man är på god väg. Det visade man verkligen i den här matchen.