Annons
Vidare till na.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Student – med livet i behåll

Det var en gång ett litet knyte som föddes i ett annat land och vägde som en liter mjölk.

Barnet visar sig vara hörselskadat, vi flyttar till teckenspråkshuvudstaden Örebro.

Möter en ny värld av hörselskadade/döva. I högstadiet uppstår falska rykten. Elever skingras på skolgården, byter bord i matsalen. ”Vänner” bryter kontakten, blockar.

Som förälder lockar man, tvingar, stöttar. Men inser till slut att barnet far för illa av att vara i skolan.

Skolan säger stolt: ”vi har inte så många hemmasittare”. Som om det är en bra nyhet. Hallå, det handlar om unga människors liv! Under våren får vi inte ett enda samtal om hjälp med studierna, ingen hemundervisning. Vi anmäler till Barn och Elevombudsmannen. I slutet av nian svarar de: skolan har brustit på en rad punkter. Men skadan är redan skedd. En ung människa har haft ett helvete.

I gymnasiet är det bra klimat mellan elever. Flera professionella lärare. Men lärare X ger noll coachning och uppföljning. Levererar istället undermålig undervisning, favorisering, godtyckliga betyg, t.o.m misshandel. Vi kontaktar Huvudman och Rektor, inget blir bättre.

Ändå fanns det undantag: Mentor Y gjorde en strålande insats, ryckte springande ut vid varje tendens till mobbing. Rektor Z, med förståelse för hörselskada, underlättade sista året i gymnasiet, där lärarna höll hög kvalitet.

Så examen och utspring. När hon nu vrålar ”fy f-n vad jag är bra!” tänker jag att ingenting kunde vara mer sant.

”Stolt mamma”

Örebro

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel