Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Svagt ledarskap har gött populismen i EU-länderna

Den värsta krisen för EU på länge. Så beskriver EU-kommissionären Cecilia Malmström (L) läget för EU. NA:s Lars Ströman har träffat henne.

Annons
-Det finns ju ingen som spottat ur sig så många konkreta förslag om hur vi ska lösa flyktingkrisen som kommissionen. Det gjorde vi redan innan det blev riktigt allvarligt, säger Cecilia Malmström, som nu sitter sin andra mandatperiod i EU-kommissionen.

Flera länder trotsar öppet beslutet om fördelningen av flyktingar. Greklandskrisen är inte löst. Storbritannien folkomröstar om att lämna EU. Ser vi den allvarligaste krisen som du har varit med om i EU?– Ja, det tror jag nog man kan säga. Vi har enormt många utmaningar just nu i Europa.

Hur har det blivit så?– Jaaa ... det finns det inget enkelt svar på. Den ekonomiska krisen drabbade ju EU och många EU-länder väldigt hårt. Fortfarande har många inte kommit ur den. Där har ju misstag gjorts i EU-länder, naturligtvis. Man har inte följt regelverket när det gäller budgetdisciplin, när det gäller skulder och så vidare.

– Sedan har vi det faktum att det aldrig har varit så många människor på flykt i världen, sedan andra världskriget. Det är naturligtvis inte EU:s fel.

– Jag tror det har varit ett svagt ledarskap – eller ett uppfattat svagt ledarskap – att ta itu med de här frågorna, vilket i sin tur har gött den framväxande populismen till höger och vänster.

– Det finns ju ingen som har spottat ur sig så många konkreta förslag för hur vi ska hantera flyktingkrisen som kommissionen. Det gjorde vi redan innan det blev riktigt allvarligt. Då var det ingen som riktigt orkade ta i de frågorna. Och nu har ändå kommissionen föreslagit hur man väldigt konkret på europeisk nivå ska kunna hantera detta. Sedan att medlemsländerna inte lever upp till det, det är inte så mycket vi kan göra åt det.

Om vi tar flyktingfrågan. Där fattade medlemsländerna ett beslut. Sedan var det flera länder som sade att ”vi kommer inte att följa det här”. Borde EU kunna ta itu med sådant mer effektivt och snabbare?– Ja, det borde man naturligtvis kunna göra. Men det är ju väldigt svårt att tvinga ett självständigt land att öppna sin gräns mot deras vilja. Och andra typer av sanktioner finns det inget riktigt legalt utrymme för i fördragen. Flera länder är ju inne på att man bör straffa eller dra in bidrag och så vidare.

Kan det få konsekvenser vid nästa budgetförhandling?Ja, det kan det säkert göra.

Vi har två medlemsländer – Ungern och Polen – som målmedvetet försöker att likrikta medierna. Vi ser på våra gator att romer diskrimineras i Rumänien och Bulgarien – och även i andra länder. Vilka verktyg har kommissionen för att ta itu med de här typen av brott mot grundläggande rättigheter?– Ja, de har ju inte varit tillräckliga fram till nyligen. Det var en fråga som jag drev i den förra kommissionen. Därför föreslog jag och två andra kolleger i den förra kommissionen en ny mekanism, en rule of law-mekanism, där kommissionen skulle kunna granska detta.

– Nu har man använt den här mekanismen för första gången mot Polen.

Kan du berätta hur mekanismen fungerar?– Det handlar först om att inleda en dialog med landet – sedan att man upprättar någon form av utredning. I det här fallet har vi valt att arbeta väldigt nära Europarådet. Och sedan – när resultatet kommer – att man pratar med medlemslandet. Om det inte sker någonting där så kan det leda till uteslutning från EU-samarbetet helt och hållet. Där är vi ju inte på länge ännu.

– Men vice ordföranden i kommissionen, Frans Timmermans, har varit flera gånger i Polen och varit väldigt tydlig med att vi förväntar oss att de tar tillbaka de lagar de har gjort. Och gör man det så tror vi att en oberoende författningsdomstol i Polen också kommer att kunna ta itu med de medielagar som har föreslagits.

Du är ansvarig för förhandlingarna om TTIP, ett handels- och investeringsavtal med USA. Målet var att det skulle vara klart när Obama lämnar Vita huset. Kommer ni att klara det?– Det är möjligt, men det återstår fortfarande en hel del arbete.

Jag läste att om ett företag i Lindesberg eller Sundsvall ska sälja maskinutrustning till USA, så kan det krävas godkännande av upp till 17 olika amerikanska myndigheter. Hur går det att komma åt den typen av hinder?– Alla de hindren kommer vi inte att komma åt. Men det vi tittar på är ett tiotal områden. Det gäller teknik, bilar, vissa kemikalier, läkemedel, textilier – där vi med hjälp av våra experter har identifierat områden där vi har lika höga säkerhetskrav för att skydda människor eller miljö. Testerna eller certifieringen är i princip identiska. Men man måste göra dem två gånger. De går vi igenom, område för område, med hoppet att vi ska kunna godkänna varandras tester så att vi inte behöver bränna upp kläder två gånger för att se om de är flamsäkra, att man inte behöver inspektera läkemedelsfabriker två gånger, att man inte behöver göra dubbla produktioner bara för att de blå kablarna i motorn går åt ena hållet i USA och åt andra hållet i Europa. Här gör vi mycket framsteg.

Blir det så att de blå kablarna i motorn går åt samma håll i både USA och EU?– Ja, antingen det eller att det inte spelar någon roll åt vilket håll de går, för de fyller samma funktion och de har samma höga säkerhet.

En av de mest kontroversiella frågorna är konfliktlösningsmekanismen. Om en stat fattar ett beslut som gör en investering värdelös ska investeraren kunna få ersättning. Du har föreslagit en helt ny modell. Hur ser den ut?

– För det första är det här ett system som har funnits sedan 50-talet, så det är ingenting nytt. Sverige har 100 sådana avtal. Det handlar om att ett företag ska kunna stämma en stat om det diskrimineras på grund av att det är ett utländskt företag. Bara då!

– Alla EU-länder, utom Irland, har sådana här avtal. Men de har blivit lite gammalmodiga. En del företag har missbrukat dem, det har varit lite oklart när de ska gälla.

Kan du ge ett exempel där det har missbrukats?– Philip Morris, stämde australiensiska staten. Australien hade bestämt sig för att införa neutrala cigarettpaket för att skydda sina medborgare mot rökningens faror. Det här förlorade Philip Morris, vilket var bra. Hade bara Philip Morris av alla cigarettbolag diskriminerats på det här sättet. Då hade det varit diskriminering. Men det var det ju inte. Det var alla tobaksbolag som drabbades.

– Nu har vi föreslagit en ny modell som vi har fått in i ett avtal vi har framförhandlat med Kanada, där lagtexten är väldigt tydlig. Alla stater har rätt att lagstifta för att skydda sina medborgare eller sin miljö.

– Det ska inte prövas av dyra advokater, utan av en pool av domare – i förväg utsedda med hög etisk uppförandekod och integritet. Det ska finnas en överklagandemekaism.

Vem utser domarna?

– Det gör staterna, hälften var.

Hälften utses av EU och hälften utses av USA?

– Ja, man kan också kanske tänka sig att utse en tredjedel som är oberoende, från något annat land.

Så skillnaden är att i det gamla systemet så sätter sig tre, fyra advokater i ett slutet rum och försöker lösa tvisten. Och nu blir det mer av en domstolsprocess och mer öppet.

– Precis! Jag tror att det kommer att vara väldigt få fall mellan EU och USA. Det är två rättssystem där man i de flesta fall hanterar detta i det vanliga domstolsväsendet eller i kontrakt eller så kommer man överens. Men eftersom det här är ett avtal som vi tror också kan sätta standarden globalt så är det viktigt att det blir rätt.

– Men det här är EU:s förslag. Vi har fått igenom det i Kanada-avtalet och i avtalet med Vietnam.

Men amerikanerna var inte överförtjusta om jag har förstått saken rätt.– De har väl haft en del invändningar. Men vi har inte riktigt börjat förhandla om det kapitlet ännu. Så vi får se.

Kritikerna är ju rädda för följande: Säg att ett landsting har lagt ut en vårdcentral på entreprenad. Det råkar vara ett amerikanskt företag som driver den. Om landstinget plötsligt får en vänstermajoritet som vill återta vårdcentralen i offentlig regi. Skulle företaget då kunna stämma landstinget ?– Nej, det kan man inte. Vi har gjort ett gemensamt uttalande med den amerikanske ministern om offentliga tjänster, till exempel hälsa eller skola, vatten eller vad det nu kan vara. För det första är det varje land som bestämmer huruvida dessa ska läggas ut på entreprenad eller inte. Det står väldigt tydligt att har man lagt ut en sådan tjänst på entreprenad och sedan kommer det en annan majoritet och vill åter göra det offentligt. Då så är det möjligt att göra.

Om du skulle peka ut en fråga där du tänker att ” här undrar jag var vi hamnar”. Vad skulle det vara?

– Till exempel frågan om offentlig upphandling. I Europa är det ju ganska öppet. Det finns regler om vad man måste lägga ut för offentlig upphandling. Det hamnar i en gemensam europeisk databas. Allting är på engelska. Det är samma regler i varje land.

– I USA är det jättesvårt. Det finns lagar som är väldigt protektionistiska. Här har ju vi stora intressen från europeiska företag att få tillgång till den amerikanska upphandlingsmarknaden. Och där har vi inte nått så många framsteg.

Om du på någon minut skulle bemöta de vanligaste missförstånden om TTIP, vad skulle du säga då?– Det finns en rädsla att vi tvingar kommuner eller enheter att privatisera offentliga tjänster. Det är fel. Det finns en rädsla att vi ska sänka miljö, hälso och säkerhetskrav för att ge vika för amerikanska regler. Det är fel. Det finns en rädsla att vi ska bli tvungna att anta saker som är förbjudna i Europa, till exempel hormonbehandlat kött eller klordoppad kyckling. Det är fel. Och det finns den där känslan att företag kan stämma stater om de inte går med vinst eller för att de tycker att villkoren inte är som de borde vara. Det är också fel.

– Vi har tuffa lagar på kemikalieområdet i Europa, många inom livsmedelsområdet. USA har en del lagar som är tuffare än våra. De har till exempel högre krav på barnleksaker och mycket högra krav när det gäller listeria i kött och charkuterier. De vill absolut inte sänka sina krav och vi kommer inte att sänka våra.

EU-kommissionen

EU-kommissionen består av 28 ledamöter, en från varje medlemsland.

Kommissionens ledamöter ska var lojala med Europatanken, inte med sina medlemsländer.

Kommissionen har ensamrätt på att föreslå nya lagar i EU.

Det är företrädare för medlemsländerna och det folkvalda EU-parlamentet som beslutar om nya lagar.

Cecilia Malmström är ansvarig för handel, bland annat frihandelsförhandlingarna med USA.

Annons