Annons
Vidare till na.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Svenska kammarorkestern

KLASSISKT. Martin Fröst har sagt att det var just Mozarts klarinettkonsert som gjorde att han fastnade för instrumentet. Och det märks att stycket är speciellt för honom. Klarinetten var ett helt nytt instrument på Mozarts tid och Fröst spelar på en specialbyggd basset klarinett (Mozart skrev sin konsert för en lite längre typ av klarinett som kan gå en ters lägre) och den har en mustig klang i bastonerna.

Fröst intar en något ovanlig solistposition, snett bakom dirigenten och kommer på så sätt längre in i orkestern. Han lever sig in i musiken och hans impulser och gester plockas upp och förstärks av Dausgaard och orkestern, helt organiskt. Musiken böljar som in-och-ut-andningar. I den spjuveraktiga sistasatsens allegro kan man ana den lille lintotten Martin öva där i pojkrummet, nyförälskad i instrumentet.

Som extranummer bjuder han på två halsbrytande klezmermelodier, arrangerade av brodern Göran Fröst, nyanställd altviolinist i kammarorkestern.

Nästa vecka reser kammarorkestern och Fröst till Spanien. Orkestern brukar alltid vara lite extra taggade när de ska ut på turné. Så ock denna gång. Förutom klarinettkonserten spelar de Mozarts sista symfoni, den 41:a som brukar kallas ”Jupiter”. Och jag tror aldrig jag har hört den spelas så här bra.

Dausgaard använder en speciell slagteknik. Han slår inte takten på traditionellt vis, utan gestaltar musikens fraser och impulser med hela kroppen. Orkestern svarar på minsta vink. Taktstrecken upplöses och Mozarts långa linjer framträder i all sin prakt. Så mycket dramatik och livsglädje att det svindlar.

Akustiken i den nya salen har också blivit bättre. Efter de första konserterna fanns problem med viss rundgång i basregistret. Det verkar man nu ha kommit till rätta med genom dämpande skynken på sidorna och en annorlunda placering av orkestern på scenen.